Aftonbladet – 15 maj 1860, sida 3

pietet, hans nobla karakter, hans djupa religiositet, allt sammanräknadt tilltvingade sig väl hennes aktning; men under tiden kunde hon icke blunda för att Han red eländigt, öch alt blygsamheten i hans sätt att vara emellånåt urartade till tafatthet; och genom dennä dubbelobservation-erfor bon en känsla af ljum högaktning, så långt ifrån ömhet, att en smula ironi. alltmer blandade sig dermed. En tilltyingad beundran tynger oftast på dem, som bjla sig under dess ok, och leder dem fort eller sent till — kritiken. ; Så småningom började Flavie känna en oförklarlig äfsky för älla dessa dygder, hvilka i början nödgat henne till en slags vresig venerations Herr de Luscourts klosteraktiga stränghet förekom henne som ett indirekt tadel öfver den sånna, men mindre formella gudsfruktan, som -genomträngde hennes själ. Hvarenda qväll-knäböjde hennes ungej nyifte. mån i ett börn af sängkammaren och båd länge, som i fordomtima Tobiz son. Då hon sjelf bad en kort, men brinnande bön; fann hon snart de äktenskapliga bönstunderna orimligt långa. Dessutom var VR messan; som den unga frun lät sig nöja med, icke iog för mannens andakt; han försunimade Bvårken otteeller aftonsång! — denna så oskyldiga, för att icke säga berömvärda ihärdighet vållade efterhand i den unga qvinnåns DHjerta en sorg, som blet desto allvarliZårey ju svagare skäl den hade. 7; ; Jag kan verkligen icke begripa, tänkte hon Suckande, hvarföre ban icke blef prest istället för att gifta sig med mig.: (Forts. följer).