ömsom med orolig nyfikenhet betraktande buketten, som hon icke tordes :återtaga, och vicomten, som hon icke tordes fråga. En uttryeksfull blick från den senare skapade fullfärdig i ett ögonblick denna fyndighet, som i kärleksskärmytslingens faror gifver qvinnan en odisputabel öfverlägsenhet. Den nya Agnes lade lätt sin hand på stolskarmen och lät sin boa, som. hon hängt öfver den, falla ner på golfvet. Förtjust öfver sin elevs goda anlag; skyndade sig vicomten att taga upp mårdskinnsormenp,, och då han räckte henne den; lutade han sig öfver henne mer än behöfligt, utan att bry sig om den förargelse, som färgade den gamla markisinnans inqvisitorsansigte citrongult. Men min gud, hvad har ni gjort? frågade frui de. Luscourt sakta. Jag har skrifvit det jag icke vågade sägar, svarade vicomten på samma sätt. Huru .....ett brefl I :buketten. Derefter reste han sig ledigt och :afbröt en förklaring, som hans vackra kompanjons oerfarenhet kunde göra farlig. ; Sedan herr de Beaupre slutit sig till sällskapet, var familjen fulltalig, och herr vicomteni inneslöt den i en enda officiel eharmant afskedskomplimang. Genom en sorts samvetskapitulation, som åtminstone damerna väl kunna fatta, glömde fru. de Luscourt sin tillbedjare det första han gått ut gesom dörren och tänkte uteslutande på att komma i besittning af buketten. Detta lyckades henne förr änlhon vågat hoppas och utan att hon behöfde: be om den; emedan hennes svärmor återgaf:henne. densamma då de tagit plats bredvid hvarandra vagnen; men den unga frun, som begagnade. sig af. mörkret, genomletade förgäfves.den fatala. buket