Aftonbladet – 14 maj 1860, sida 2

KUNSKAPENS TRÄD. ) Fritt efter Charles de Bernard. Trots Luseourts blida, fromma uppsyn, tyckte likväl Choisy att han liknade drakeni Besperidernas trädgård, och hvad den gamla damen angick som vaktade till höger bade han längesedan öfver hennes hvita hufvud nttömt alla de förbannelser som i alla tider blifvit tilldelade besvärliga duennor. å Den fyratioårige Lovelacen stannade ett ögonblick tankfull och bet sig i underläpjen. I detta fu skyndade värdinnan, komtess dAgost emot honom, med ett förtroligt leende. 4 Ni måste komma min förlägenhet till hjelp, sade hon brådskande; den gamla enkehertiginnan de Rieux kom just nu. Lyckas jag icke att arrangera Hennes bostonparti, så förlåter hon mig aldrig, och den ende, jag ännu kunnat öfvertala att bli martyr, är herr de Martonie. E Der, min rådiga, bredvid divanen, sitter Markisinnan de Gardagne, som är galen iboston, svarade vicomten-lifligt. Och ni vill ju bli fjerde man, eller hur? bad den vackra värdinnan inställsamt; ni spelade ju detta förtjusande spel häromqvällen med djupaste intresse hos fru de Candeille,, tillade hon ironiskt; Jag bönfaller, var ädelmodig och tillåt mig njuta af er soirs behagligheter. Med det vilkor att ni sätter man i ert ställe.n Choisy såg sig spanande omkring. Marcenay stod några steg ifrån honom, i färd med att smeka sina mustascher; utan att säga ett ord, tog han honom under armen och förde honom fram till comtesse dAgost. 3 Tacka vår älskvärda värdinnas, sade ban ) 80 A. B. nr 111.