Aftonbladet – 14 maj 1860, sida 2

om jag äfven, när jag skall bära dem, skulle taga mig ut som en borgarmamsell från Sanct Denisgatan. Vid. denna bigt, genomskimrad af bitter ironi, böjde vicomten djupt sitt hufvud, affekterande en veneration, som motsades af hans bånande ansigtsuttryck. Jag tiger, sade han, ty jag förstår att herr de Luscourts smak måste vara en lag för er. Men ännu en förebråelse : hvarföre gifva edra fiender rätt då de säga att ni, af ett eller annat kuriöst skäl, håller er undan? Denna förebråelse gör jag a hela min själ, till sin egen! Jag trodde, hoppades så säkert, att få se er hos fru de Laurencin i förgår. Min man var sjuk. Men i morgon kommer ri väl åtminstone till fru VAlbenay, ni kommer ju ? I morgon får min svärmor sin migrän, det är hennes dag, svarade den unga frun med ett tvunget leende; S Min Gud, så ledsamts, hviskade Choisy förtroligt, men om måndag kommer ni ju säkert på operan — man ger Hugenotterna, och jag har lyckats erhålla den loge ni önskat er. ra de Luscourt svarade icke strax; icke utan en märkbar förlägenhet sade hon sakta och : med. nedslagna ögon: ; Det gör mig innerligen ondt att jag förorsakat er besvär, och jag ber er ursäkta att jag icke kan begagna mig af er godbet. Af religiösa skäl, som förtjena hela min högaktning, besöker herr de Luscourt icke teatern, och ehuru han icke lägger band på min frihet, anser jag det likväl-ej passande att jag visar mindre stränghet mot mig än han mot sig. Ni kan lita på tillade hon med ett förtjusande vemodigt leende — att jag genom att afsäga mig detta nöje gör en stor uppoffring, för hvilken min herr man borde hålla mig räkning — ty för en stackars landtbo är ju teatern en så berusande frestelse! ... men uian saknad vore ju uppoffringen ingen.n I sanning, herr de Luscourt tycks mig ieke synnerligen disponerad att adoptera den regeln, som väl tillåter mannen att regera,