Aftonbladet – 14 maj 1860, sida 2

Hvilken spådom ? frågade den unga frun med en förundran, som tycktes något aftekterad. Er fråga förödmjukar mig, ty den bevisar hur liten uppmärksambet ni skänker det jag säger. Sade jag er ej att ni måste slå ur hågen att behaga damerna, när ni kom till PaTis n : Det är sant, jag förstod er icke . då, och till och med i detta -nu skulle jag-gerna slippa tro er. Hur kan man förutsätta att mittstackars jag kan väcka antipati utan. skäl — jag som chyser välvilja för hela verlden? Hvad kunna väl dessa damer, som se ut somde sysselsatte sig med min ringa person mer än Jag säkerligen förtjenar, förebrå mig? Otaliga förbrytelser, som ni måhända-icke anar, svarade vicomten fint. SHur var det till exempel . möjligt, att ni skulle kunna tålas af fru de la Chatenede, som i går gick och gälde för att hafva de vackraste ögon i verlden ?2 Har.jag då sagt ett enda ondt ord om hennes ögon? Jag beundrar dem tvärtom och anser dem för de vackraste stjernorna i salen, Men denna jemförelse, som ni naturligtvis icke märker, ha alla gjort; och detta kan aldrig förlåtas er, min nådiga. huru temligen förblommerad, tyckte den unga frun likväl att komplimangen gick väl rakt på saken. 5 Jag tror snarare att det är mina götiska diamanter och min olyckliga sammetsklädning som ådraga mig denna smickrande uppmärksamhet. . Jag ser således särdeles löjlig ut? Niskulle. kunna göra det löjligaste modernt; svarade Choisy med detta ihärdiga och temligen fadda galanteri, som hos öfveråriga kurtisörer oftast öfvergår till manår. Men då ni befaller mig att vara uppriktig — hvarföre rådfrågar ni icke er egen medfödda. smak i en så vigtig sak som toiletten? Hvad vill jag väl göral suckade den unga frun; min klädning är en present af herr de Luscourt, mina diamanter har jag fått af min svärmor; för mig måste de vara helgedomar,