Aftonbladet – 12 maj 1860, sida 3

Finns det månne icke en fjerde i den afhandlade familjen? En icke-antediluviansk, som ännu icke kommit på tal, frågade han med ett fint leende, i Marcenay — du har en framtid, sade Choisy, räckande honom handen. I, som ären så mycket äldre än han, borde blygas! Jay mina barn, det finns en fjerde, som på min ära är allting annat än antediluviansk., I detta ögonblick öfverröstade den vid dörren posterade lakejens stämma konversationsmumlet — man hörde två namn straxt. efter hvarahdra : Markisinnan de Gardagne! Comtesse de Lus. ourt! . Nästan på en gång blickade vicomtens vänner åt dörren. ; Han sjelf reste sig: med ungdomlig liflighet. TI, Den förste ,som inträdde, var en till åren kommen jättelik man, med ett. jovialiskt ansigte, till hälften skallig och för resten gråhårig, som var hufvudet högre än allt fol, et. Utan någon synlig an trängning klöf han masvan lugnt som en snöplog, utan att röna den :ingaste stymmeise till motstånd; tyrdet skulle varit fullt ut så öfverdådigt att.ställa sig iv gen för honom som för en skenande londonsk bryggarkamp. Denna rörliga bastion konfojerade med oöferträftig landtjunkerlig gentiless en gamma tam 1 höggul klädning af gammaldags tjock: len, som kunde stå för sig sjelf, och ut. istad med en frisyt och en barett, prunkande med högröda, slokande strutsplyraer, hvilka lemnade den vildaste modjournalsfantasi långt bakom sig. Under den svarta paljetterade sam metsbaretten framblixträde ett par kloka gråblå ögon, öfver en kroknäsa, som kunde kallas imperatorisk. Håret var silfverNvitt, föraktan