Aftonbladet – 11 maj 1860, sida 3

drade fot under våra fötter — en paradisisk trädgård, sådan en nordbos fantasi icka kan måla sig den — en :trädgård. uppfylld af sockerrör, boörbullsbuskar, -fogelträd, blandåde med granater, -smultronträd och lundar af oranger, fikon, citronträd, i sitt slag jättar, resande sig till en vida större höjd än eken i Förenta Staterna; hvarje träd ett helt orangeri för sig, en blomsterpyramid, höljd med blommor ända ut på de yttersta qvistarne, Allt var ljus, friskhet och skönhet; hvarje föremål. tycktes spritta af glädje i den gyllene atmosferen. Det var ett jordiskt paradis, nyss utgånget ur skaparens hand; vid första ögonblicket förmådde vi icke upptäcka något spår af menniskans närvaro. Dock snart varsnade vi byn vid våra fötter, de små stenkojorna öfverhöljda med blomster och gömda bakom träden, så att man knappt kunde urskilja en liten rand af taket eller väggarne: Till och med kyrkan låg undangömd i en krans af pomeransträn, och lianer och stor-blommiga vindor klättrade och svajade omkring det smäckra korset på det fyrkantiga, hvita tornet. Medan vi blickade ditåt, visade -sig-första tecknet till lif i byn, -Ett ljusblått rökmoln ringlade sig rakt upp i den stilla luften ifrån någon hemmets härd, och morgonklockan kallade till andakt. , Våra smesikanare nedföllo på sina knän, korsade sig: och, bådo sitt Ave Maria. Vi blottade våra bufvuden och framhviskade en inherlig tacksägelse till Gud, som bistått oss i farans stund och uppenbarat sig för oss i sina herrliga verk. Mexikanarne uppstego. Vamos! Sennores I sade en af. dem och lade sin hand på min mulåsnas tygel. Till byn, till frukosti Vi redo långsamt ned i dalen,