Aftonbladet – 11 maj 1860, sida 3

toppar .med: samma rosenskimrande glöd, och snart liknade de flammande bangr, som vajade på firmamentet, fållade med guld och gnistor, flygande som meteorer från en bergsspets till en annan och tändande dem alla likt vårdkasar. Knappt fem minuter hace förgått, sedan. de fjerran bergen hade visat sig för våra blickar. som höga, spöklika gestalter, hvilkas silfverglänsande imantlar tycktes besådda medstjernor, och nu — nu liknade hela bergskedjan en rad af glödande vulkaner, som sköto upp ur den natt; hvilken ännu betäckte deras sidor och grundvalar, liksom synbara, underfulla vittnen på Dens allmakt, som utsade orden: Varde ljus! Och det vardt ljus! På höjderna var öfverallt ljus dag, flammande solsken. Här och der bröto ljusstrålarne sig väg till klyftor och skrefvor i bergen, och: då suppstod der en underbar konflikt. 7 Mörkrets skuggor tycktes få lif och röra sig och brottas med de skinande strålarne, som störtade in i deras slutna massor, fördrefvo dem från de skogbekransade höjderna. och sönderrefvo och skingrade dem som spindelväf, så att steg för steg först tamarindernas och chicozapoternas djupa indgoblå upprullade sig för ögat, derpå sockerrörets saftiga. grönska, lägre ner nopalens mörka grönska, orangeoch citronlundarnes hvita, gröna, guldgula och ljusgula färgskiftningar, och slutligen lägst ner de ståtliga solfjäderpalmerna, dadelpalmerna och bananerna; allt gnistrande af millioner daggdroppar, bvilka hängde deröfver som en slöja, öfve strögd med diamanter och rubiner. Och allt ännu låg närmaste dal höljd i mörker. Vi sutto stilla och orörliga, med blicken fästad .på denna förtrollande: tafia. : Nu steg solen högre, och enftod-af ljus gjöt sig öfver hela dalen, som låg några hun