Aftonbladet – 11 maj 1860, sida 1

baden E-NR Rane RR val (liksom nu är medgifvet för reformerta j och utan att sjelfva kunna väljas), har visserligen blifvit förkastadt af presteståndet, men .Å deremot antaget af ridderskapet och adeln, och man bör förmoda att detta förslag äfven blir godkändt hos borgareoch bondestånden, så att det blir antaget att hvila till grund lagsenlig behandling vid nästa riksdag. Det 4 andra förslaget, att mosaiska trosbekännare skulle vara oförhindrade att utses till jurymän, har både af ridderskapet och adeln samt presteståndet blifvit förkastadt på den grund, att de ansett jurymannaskapet utgöra en demarebefattning. Den andra delen af denna fråga, nemligen den; som rörer rätt för mosaiska trosbekännare att bosätta sig på landet och der besitta fast egendom, är föremål för behandling i ekonomiutskottet; och vi hoppas, att dess betänkande icke måtte vittna om en motsatt anda mot den som gjort. sig. gällande inom konstitutionsutskottet. Frågor sådana som dessa äro vigtiga, alls icke genom sina praktiska resultater, ty de mosaiske trosbekännarnes antal i. Sverge är så ringa, att, något märkbart inflytande på:det stora:hela genom deras förändrade: ställning i samhället svårligen lärer: kunna förspörjas, utan derföre att dessa frågor beröra åtskilliga stora grundsatser, som det är af vigt för samhället såsom sådant att få erkända och genomförda, emedan de äro af. betydetse för hela vår utveckling: Eburu vi sålunda anse medgifvandet af ifrågavarande rättigheter alls icke såsom något slags gunstbevisning som beviljas åt några i politiskt och medborgerligt hänseende hittills tillbakasatta, utan såsom en akt af. rättvisa, som samhället är skyldigt sig sjelf och hvartill: bäde humaniteten och statsklokheten mana (ty det är alltid skadligt att ha något slags heloter inom samhället), så anse vi.oss dock böra meddela den välskrifna petition i ämnet; som ingått från mosaiska -församlingen i Göteborg, och hvilken på ett enkelt sätt framställer de skäl, som tala för, och belyser de skäl, som pläga andragas mot beviljandet af de ifrågavarande rättigheterna. Den har följande lydelse. Stormäktigste Allernådigste Konung! Då fefter förloppet af ett årtionde, Eders Kongl. Maj:ts undersåter af mosaiska trosbekännelsen åter gå att till Eders Kongl. Maj:t frambära en underdånig sansökning rörande ett fullt erkännande af deras egenskap utaf svenska medborgare, sker det, emedan här finnas vigtiga rättsgrundsatser att uppehålla, för hvilka den enskilde måhända, för sin del, skulle kunna afstå; men som likväl icke kunna lemnas åt glömskan, utan att en högre pligt mot samtida och efterkommande svikes; rättsgrundsatser, hvilka intet samhälle ännu — derom vittnar historien — utan till sin skada och olycka trampat under fötterna. Steg för steg med den högre och sannare menskliga odlingen hafva följt tvenne dygder, som äro från hvarandra oåtskiljaktiga: en varmare gudsfruktan och en större religiös fördragsamhet. Man kan, utan fruktan att begå ett misstag, säga, att det är på mättet af dessa dygder inom ett samhälle, som hela dess kultur kan uppmätas. Så har uti Europas mest bildade länder, både uti sederna och lagarne, äfven den ofördragsamhet gifvit vika för en högre och ädlare uppfattning, som ställde mosaiska trosbektännare i undantagsförhållanden till landets öfriga invånare, som stämplade deras trägna vidhållande till fädernas lära och stadgar såsom ett brott, och lockade dem till affall ifrån samma lära med den farligaste af alla lockelser: utsigten till full medborgarerätt i fäderneslandet. Så har äfven; glädjande att omtala, den af fördom och okunnighet underhållna ofördragsamheten mot judarne inom den allmänna meningen i Sverge på detta sednaste årtionde gifvit vika för ädlare föreställningssätt, så att det varit föremål för den upplysta meningens cnstämmiga bifall, då Eders Kongl. Maj:t täcktes åt medlemmar af våra församlingar nädigst lemna dels uppdrag i och för statens allmänna bästa, dels ock offentliga vedermälen af en ynnest, som utgör en belöning för sann medborgerlighet. Men trots denna förändring till ett bättre i det nationella föreställningssättet, qvarstå dock de undantagslagar i all kraft, hvilka utestänga Eders Kongl. Maj:ts laglydiga undersåtare af mosaisk bekännelse ifrån de rättigheter, som landets öfriga inbyggare itnjuta; ja äfven ifrän sådana, hvilka äro tillgängliga för främlingar, de der genom en human lagstiftning för naturalisationen och dess nådiga utöfning, blott efter kort tids vistelse i landet, kunna erhålla förmäner, hvilka en i landet af svenska föräldrar född mosaisk trosbekännare enlast kan köpa med ett affall från sin religion. Det är för att utbedja oss Eders Kongl. Maj:ts nådiga medverkan till en förändring i dessa orättvisa förhållanden, vi åter vågat i underdånighet nalkas Eders Kongl. Maj:ts tron, öfvertygade som vi äro, att den nationella fördomen icke längre skall mot Eders Kongl. Maj:ts nådiga vilja ställa samma hinder och svårigheter, som från detta håll mött Eders Kongl. Maj:ts höge. faders-och farfaders ädla afsigter De inskränkningar, som uti rikets grundlagar och särskilda författningar ännu ställa svenska medborsare af mosaiska bekännelsen utom kretsen af andra landets barn, omfatta hufvudsakligen: Rättigheten att deltaga i nationalrepresentationen; Rättigheten att bekläda embeten och tjenster, samt rättigheten att bosätta sig å landsbygd och der örvärfva fast egendom. Det torde nådigst tillåtas oss att något granska sehörigheten af dessa inskränkningar och visa, hururida deras borttagande, i enlighet med rättvisans iraf, kan vara förbundet med några vådor för det Ilmänna bästa. Judarne utgöra i alla de kommuer, der de vistas i Sverge, likasom i andra länder, . lott en svag minoritet. De skola således aldrig :upna genomdrifva valet af någon representant, som cke tillika understödes af en öfvervägande del af :ommunens öfriga medlemmar. Och om, genom en ylik medverkan, en jude blefve vald till represenant, så kan man vara fullt förvissad, att han vore n man, hvilkens förmåga det vore en vinst för samället att tillegna sig. Under alla förhållanden blefve antalet af sådana epresentanter så ytterst ringa, att de endast då kulle. kunna något betyda, när de med upplyst nit erkade i fosterländsk riktning. Den farhåga, som nan velat framhålla, väl mindre på fullt allvar än åsom en förevändning, att en främmande trosbeännare dymedelst skulle komma att inverka på belut i fråga om statens kyrkliga väsen, saknar allså, isom man lätt finner, all grund. Det ligger i mosismen — såsom genom utdrag ur dess förnämsta kriftställare skulle kunna visas — en afgjord motilja att inblanda sig, medelbart eller omedelbart, i ndra bekännelsers vare sig trossatser eller kyrkliga örhållanden. Proselytmakeriet är fjerran från vär öga lära, och hvarken statens lagar eller någon uf ess invånares religiösa uppfattning kan således från wosaismens sida röna det ringaste störande inflyande -Det är ock i det vissa medvetandet häraf, om vi ansett oss kunna framställa anspråk, de der ljest måhända skulle synas förmätna, att erhålla örmåner, hvilka ännu förmenas en del icke luthersa trosbekännare, anspråk, hvilka ju ingenting anat innebära än den varma önskan, att kunna aona. det födarnadgdand anv pr AN