Aftonbladet – 10 maj 1860, sida 3

IRGbL Je BJ. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då jag förliden gårdags afton erfor, att det fragmentariska referat, som influtit i Aftonbladet för den 8 dennes af de ord, hvarmed :ag, vid afskedsfesten för de norska ombuden på Hötel Phoenix föreslog skålen för dem, blifvit af en och anfan representant till den rad missförstådt, som skulle jag hafva kastat ågon skugga på majoriteten i norska frågan, nhåller jag ödmjukligen, att tit. ville i denna lagens tidning införa mitt yttrande, alldeles så som orden föllo, hvilket åtminstone i det Jlra närmaste var som följer: Då den ansedde man, hvars utmärkta talent varit våräknad, att här föreslå en skål för herrar depute-ade från Norge, blifvit hindrad att infinna sig, har sg fått det lika öfverraskande som hedrande uppIraget att utbringa denna skål. Ingen af eder, mina herrar, kan skarpare bemärka, in jag sjelf djupt känna, min brist på förmåga — ärdeles så här oförberedd — att ordna mina tankar och lägga mina ord så som jag önskade, för attvärligt tolka de tänkesätt af högaktning, broderlig vänskap och hjertlig välvilja jag hyser för norska folket tänkesätt, som delas icke blott af alla här närarande — eller huru, mina herrar? — utan af milioner bakom oss. Ja, jag vågar säga i grunden af hela svenska nationen, ty jag kan icke tro på någon varaktighet af de tillfälliga misshälligheter, som kunna uppkomma mellan bröder. Utan tvifvel skola de,såom lätta sommarmoln på en annars klar himmel, nart förskingras. Dertill fordras endast ljus och sanning, så att vi rätt förstå hvarandra. Sanningen skall segra öfver lögnen, så sannt som en mild föryn, hviken Ieder nationernas, liksom individernas den, vakar öfver Nordens framtid, och således icke skall tillstädja, att mörksens och lögnens furste får antaga ordinarie anställning i en mäktig grannes utrikesdepartement, för att åstadkommu splittring melian Nordens brödrafolk. I denna grannes imtresse har han redan nu fått verka för mycket genöm utkastandet af oenighetsfrön hos de båda folken, och oenighetsfrön äro alla retsamma berättelser och bittra tidningsartiklar, de må hviskas eller tryckas. Ännu hafva dessa icke slagit rot, och de skola på Guds makt aldrig göra det, allraminst om vi lära känna hvarandra och icke misskänna eller misstänka hvarandras afsigter. Mottagen våra välönskningar för Norges folk, hvars välgång är vår, liksom vår välgång är vilkoret för Norges, och frambären dessa våra tänkesätt till edra hemmavarande. En skål för herrar deputerade. Då sedermera lagthingspresidenten Berg föreslog en skål enskildt för mig, besvarade jag denna skål med ungefär följande ord: Smickrad af den lika oväntade, som oförtjenta heder, mig genom eder skål blifvit bevisad, ber jag att få uttrycka min hjertligaste tacksamhet derför. Men då icke blott i denna skål, utan ock i ett föregående yttrande af professor Schweigaard en särskild välvilja vore uttryckt för riksdagsminoriteten i norska frågan, anser jag mig lika pligtig som villig att här öppet uttala och förklara, att jag aldrig enskildt förnummit ringaste skymt af misshag från majoritetens sida öfver den uppfattning jag och de med mig liktänkande gjort oss i denna fråga. Tvärtom är jag förvissad att alla dela en i botten lika unionsvänlig sinnesstämning, som minoriteten, hvars åsigter i frågan jag hoppas med tiden skola blifva äfven den nuvarande majoritetens. Eniga äro vi emellertid alla i den förtröstan, att hvad Gud har förenat icke skall af menniskor kunna upplösas. Till undanrödjande af ofvan antydda missörstånd, torde jag äfven böra nämna, att jag, vid erhållen kallelse till den ifrågavarande festen, underrättade mig om och vaidt försäkrad, att denna tillställning icke skulle få någon anstrykning af partidemonstration, innan jag beslöt att deri deltaga. Stockholm den 10 Maj 1860. 4. OC. Raab.