Aftonbladet – 10 maj 1860, sida 1

Tvenne nätter i Södra Mexiko. Af A. SBEALSFIELD. (Forts. från gårdagbladet.) EHå! Det tog! En stöt, riktad med förtviflans kraft, genomträngde rnin motståndares sida! Men jag skulle dyrt få plikta derför. Med ett gällt skri af smärta och raseri tryckte odjuret mig ännu fastare till sin vidriga kropp; dess skarpa klor gräfde sig ännu djupare in i mina skullror och upprefvo köttet. Min ångest var förfärlig, mina ögon förmörkades och mitt medvetande började att försvinna. I detsamma hör jag: piff! paff! Två — fyra — en mängd bössoch pistolskott. hvarpå följde ett skallande hurrarop och ett oändligt skratt. Varelsen, som höll mig fast, studsade och vek tillbaka. I samma ögonblick sänkte sig en mörk arm framför mitt ansigte, derpå en blixt, ett ohyggligt skri, och jag föll till jorden, befriad ur min fiendes omfamning. Derefter påminner jag mig ingenting mer. Öfverväldigad afsmärta, ansträngning, förskräckelse och de giftiga dunsterna från dalen, förlorade jag medvetandet och afsvimnade. Då jag uppvaknade ur min dvala, låg jag väl kringtäckt under ett skjul af blad och blommor. Det var ljusan dag; solen sken klar, blommorna doftade så ljuft, brokiga kolibris fladdrade och skimrade i solstrålarne, liksom lika många lefvande stycken af färgerna ur ett prisma. Vid min bädd stod en mexikansk indian, hvars ansigte var mig fullkomligt främmande, och vjöd mig i ett kokosnötskal en dryck, som jag girigt nedsväljde. Drycken, en blandning af citronsaft och vatten, uppfriskade mig högeligen, och stödjande mig på armen, hvilket jag endast med möda och icke utan plågor kunde göra, blickade jag omkring mig och såg et skådespel full