Aftonbladet – 9 maj 1860, sida 3

VEREIDy VVS BER PESRE FTVYEV AVIS SUM fMpve FMIS Få Eassören Pullingers stölder. ur en engelsk bank. Vid en af de förnämsta enskilda banker Loodon — Union Bank — var anställd e hufvadkassör, vid namn William Georg Pul linger. Elteratt ha varit på bankirhuset Claud Scott et komp:s kontor, fick han, med de bä sta rekommendationer, plats i nämnde bank Han innehade 16 år en underkassörsbefattning och blef för omkrinz 5 år sedan utnämnt till hufvudkassör. Denna syssla skötte ha så, att han vann direktörernas fullkomliga för troende; och till bevis på sin belåtenhet gåfv de honom för tre månader sedan, utan at han begärt det, löneförhöjning till 600 punc (ungefär 7000 rdr bko). Utom uppsigten öfver de andra kassörerna inköp af vexlar m, m., ålåg det Pullinger at i Englands bank insätta på depositionsräkning för tillfället öfverflödiga penningar. Dess: insättningar qvitterades af Englands bank en kontrabok, som Pällinger alltid skickade med den person, som bar dit penningarne, ock som han städse hade i sitt förvar. För kon troll och bokföring skulle han dock hvarje dag uppvisa kontraboken för en af bokhål. larne, som jemnförde posterna i densamme med sina böcker. När alla poster stämde öfverens uppgaf han saldot till hufvudbokhållaren, som införde det i hufvudboken. Mer Pullinger hade två kontraböcker. Den ena visades för Englands bank, som deri införde de gjorda insättningarne, den andra, somr vi: sades för unionbankens bokhållare, var förd af Pullinger sjelf, eller möjligen någon med: hje!pare, och innehöll mycket större summor. öfverensstämmande med hufvudbokens balans. Först omkring den 20 nästl. April uppstod någon misstanka om försnillning, och unionsbankens direktörer frågade i Englands bank huru mycket de der hade inneståeende. De upptäckte då att i stället för 569,706 pund bade unionsbanken ej -innestående mer än 306,636 pund och att således 263.070 pund fattades — i svenskt mynt 8!; millioner rdr rmt. Hela denna summa hade Pullinger tagit, litet i sender, sannolikt under hela den tid han varit hufvudkassör, och på det sättet att han ständigt satt in i Englands bank mycket mindre än han medelst den dubbla kontraboken inbillat hufvudbokbållaren. Direktörerna hade blindt förlitat sig på honom, och. bankeu bade händelsevis aldrig behöfi söra så stora uttag på sin depositionsräkning att en öfverassignering kunnat röja verkliga ställningen. Direktörernas stora förtroende till Pullinger förklaras dels genom hans stora ordentlighet och påpasslighet och dels genom hans måttliga lefnadssätt, som icke bar vittne om något verskridande af hans kända tillg ngar. Han hade icke heller sjelf haft godt af de ofantliga summor han tillegna: sig: det har nu befunnits, att de alla gått i leveransspekulatiozeraas slukande svalg. Pullinger hade oupphörligt och olyckligt spelat på statspappersmarknaden. Upptäckten skedde under det att Pullinger var frånvarande på en slägtinges begrafning. an passade på honom och häktade honom då han kom derifrån. Han bekände genast sitt brott. Bankens direktörer publicerade inom ett par dagar en berättelse om stölden och föreslogo att förlusten skulle betäckas medelst reservfonden samt det löpande räkenskapsårets behållning. Bankens aktier föllo genast från 30 pund till 23, men de stego snart åter till 25; fallet motsvarade 300.000 pund. Times og. lar skarpt lirektörernas blindhet och gör, bland annat, den praktiska anmärkningen, att i en så stor penningeanstalt borde alltid personalen bafva permission någon tid af året, hvarigenom man bättre än medelst några bokkontroller skulle förekomma möjligheten af längre tid fortsatta underslef.