Aftonbladet – 9 maj 1860, sida 2

i värheten, och några minuter derefter svängde sig en iguan (ett slags ödla), som vi under dagens lopp hade skjutit, på spettet. Det var en sällsam anblick att se detta djur, som liknar både en drake och en ödla, vända och svänga sig i eldskenet, och dessafskyvärda utseende hade nog kunnat betaga oss all aptit, om vi icke af erfarenhet vetat, att det icke gifves något välsmakligare än en stekt iguan. Vi läto den oss väl smaka och slutade vår måltid med en klunk ur rommflaskan, för att derpå klättra upp i våra härgmattor. Våra mexikanare lade sig på marken, med sina sadlar till hufvudgärd, och innan kort hade herrar och tjenare fallit i djup sömn, Det var ungefär midnattstid, då jag vaknade med. en obeskriflig känsla af beklämning, törorsakad af luftens tryckning. Denna luft tycktes icke mer vara egnad att inandas och omslöt oss med en atmosfer af giftiga dunster. Ur dalbottnen höjde sig mörka, qväfvande: dunstvågor, den förkroppsligade febern, vomito prieto, sjelf under gestalten af en tät dimma. I samma ögonblick jag drog efter andan, sänkte sig ettsvart, surrande moln ned mig, och tusentals stygn trängde liksom glödande nålar i hvarje obetäckt del af min kropp. Instinktmässigt utsträckte jag händerna och tillslöt dem åter och sönderkramade gecom denna manöver hundratals ofantliga moskitos, hvilkas surrande nästan hade bedöfsat mig. Luften var bokstafligen uppfylld af en svärm af dessa insekter, och den ångest, deras oupphörliga angrepp förorsakade, var obeskriflig. Det var en verklig egyptisk landsplåga. Ä : Rowley, hvars hängmatta be!ann sig ungefär tio alnar från min egen, lät snart höralaf sig; jag hörde buru han -slog och sparkade omkring sig, huru han fnös: och svor, ; Detta hade under andra förhållanden säkert; retat