Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 3

a 0 tur 2 bn ra AA RE ED Eve SR gr naderna; och neka dessa hemmansegare att biträds honom härmed, blir ingen entreprenad af, och hurv då gå med hela anstalten? För dessa hemman, son åtaga sig att biträda vid skjutsen, blir det väl icke såsom hittills, ett tvång; men de göra det för att förtjena, och hvad är då egentliga skilnaden? Det blir ju hufvudsakligen jorden, som skjutsar, och äfven.samma jord. Hvarken jordbruket eller sedligheten vunne särdeles derpå, såsom man med den nya anstalten åsyftar. 3:o Å bipostvägarna skulle de skjutsskyldige hem manen, enligt komitåns förslag, ensamt bestå kostvaden till entreprenaderna, och entreprenadsummar på dem lika fördelas i hela riket. Denna summa och hvad deraf på helt bemman belöpte kan icke med ringaste probabilit beräknas, och komitens uppgift af 10 rår 33 öre är alldeles på höft. Förr än entreprenaderna på hvarenda gästgifvaregård i riket äro ingångna, kan man ej få veta beloppet ens approximativt. Om nu ej Enireprenader allestädes bli af, som är mer än troligt, huru. då förhålla sig? Olämpligt i verkställigheten synes det också vara, att hela riket skulle utgöra ett enda skjutsdistrikt, såsom komiten föreslagit, och ej anstalten tillvägabringas åtminstone länsvis. k 4:0 På många ställen hafva ju hemmansegarne bestridt att skatta till entreprenaderna, flera skjutslag. många inom desamma äfven velat behålla skjutsningen på den fot den är. Kan man ålägga de förre mot de ras vilja en ny årlig obestämd skatt å deras hemman? Från de senare kan man visserligen taga skjutsen, men ej mot vilkor att skatta i penningar derför, då de mångenstädes 1äkvat förtjenst derå. Det måste i öfrigt vara högst betänkligt att ålägga alla skjutsskyldiga hemman en ny sådan ständig skatt, särdeles de högt onererade skattehemmanen. Det är icke utan förundran man af tidningarne inhemtat, att regeringen tillstyrkt rikets ständer att antaga den af komiterade för skjutsväsendets för bättrade reglering föreslagna hufvudgrund derför hvad gästgifvareskjutsen angår, att nemligen den icke kunde eller borde från jordbruket skiljas, på det sätt att de skjutsskyldige från afgifter befrias, men den icke vara en jorden åliggande naturaprestation, utan rättighet och skyldighet dertill upphöra; hvaremot alla nu skjutsskyldiga hemman, äfven de, som nu ej utgöra denna skjuts, böra bidraga till skjut sens uppehållande, och städernas andel deri bestämmas efter ett visst rättvist förhållande till de skjutsskyldiga å landet. : Månne man väl betänkt följderna af detta förslags verkställande? Antagom, att regleringen borde omfatta ett helt län för att kostnaden skulle drabba alla hemman derinom lika. Sker den blott för hvart härad, faller tungan olika, i anseende till olika kostnad för skjutsningens uppehållande inom olika härader af samma län. Att regleringen skulle omfatta hela riket lär icke finnas lämpligt. På annat sätt än genom skjutsentrepenader kan ej -skjutsningen bestridas,! såsom ock komiten föreslagit. Erfarenheten bar visat, och det ligger i sakens natur, att å landet i ällmänhet endast gästgifvaren, eller, i hans namn, hållkarlen eller någon annan, vanligen allestädes med biträde af hållet, egentligen reservlaget, såsom närmast oende, kunna ingå i denna entreprenad; inga medtäflare dertill kunna i allmänhet finnas; huru skulle de kunna anskaffa hus och all attiralj för skjutsens behöriga bestridande. Denna anstalt blir då en indrägtig födkrok för de förra; de kunna fordra i tillskott af hemmanen hvad de behaga, då; intet mäximum derför kan utsättas, enär anstalten då icke med säkerhet kan bli af på alla gästgifvaregårdar, hvilket dock är ovilkorligt nödigt; då navarande inrättning skulle upphöra och entreprenadsumman å alla hemman fördelas, Har man betänkt detta? Många skjutslag hafva ju, Vid deras hörande, begärt att -få bibehålla skjutsningen, och vilja icke vara af med den, emedan de vid nuvarande skjutslega dermed finna sig belåtna. Denna höga skjutslega har ock haft den följd på många ställen, att det klaga: öfver att vida mindre skjuts begagnas än förr. Berörde förhållande har ock sin grund deri, att skjutsningsbesväret är högst olika På olika orter och olika ställen inom samma ort. För. många är den en binäring, en förtjenst, den de ej vilja vara af med. Hafva icke .också i allmävhet de icke skjutsskyldige hemmansegarne bestridt att kontribuera till entreprenader af skiutsen, utan yrkat att resande skole fullt godtgöra deita onus genom skjutslegans bestämmande derefter, Ett påstående, hvars riktighet icke kan jäfvas! Och kan det i öfrigt vara skäligt pålägga hemmsahen en ny årlig skatt till dessa entreprenader, då de, särdeles kronooch skattehemmanen, redan äro så betungade. Man kan också icke utan skäl framställa den fråga, hvarföre icke alla slågs hemman böra deltaga i de föreslagna nya skjutskostnaderna. Då de hemman, som för aflägsenheten från gåstgifvaregård efte: ouvarande författningar varit fria, få vidkännas ny pålaga, hvarföre icke också de öfriga? Då man lägger den grund, att det är jordens skyldighet att pi ett eller annat sätt bidraga att fortskaffa resande och att den ej kan derifrån befrias, borde ju alljorc deri deltaga, derigenom ock detta för jorden obilligt onus blefve lindrigare. Hvad städerna beträffar, så kunna entreprenader: af skjutsen der lättare ingås; och i många städer fin nas de redan, vanligen med tillskott af stadskassan, åfven i några städer med beviljad högre skjutslega. Der vederbörande, såsom bittills; på vanligt sätt vilja btgöra Sskjotsen, må dem väl sådant vara obetaget. Der de ha biträde af landet i skjutsen, få vederbörande med: hvarandra öfvererskomma om befriclse derifrån mot lämplig afgift, der så önskas. Att resandes fortskaffande är ett oskuligt onus för jorden, att den dock för. närvarande icke kan derifrån befrias, då skjutsentreprenader och diligenser, sådana som. i andra länder finnas och böra inrättas för att svara mot ändamålet, ännu icke i vårt land, utan en öfver höfvan höjd och på forlönerna skadligt inverkande skjutslega kunna tillvägabringas, cme. dan vägarne, i följd af olika lokal och klimat, äro för svåra, trafiken på vissa ställen för stor, på andr: för liten, och dugliga hästars och fordons inköp och underbåll för dyrt, men att jordens innehafvare böra på alla ställen ha full ersättning för detta deras onus, och att det är den resande, som hölt och Kållet bör godtgöra den; allt detta måste vara obestridligt. Frågan blir då, huru detta på lämpligt sätt skall beredas. , Det-är en känd sak, att tungan af skjutsningsskyldigheten är helt och hållet lokal, att den på de flesta gästgilfvaregårdar anses, om ej som en förmån, dock icke som en förlust genom den biförtjenst deraf erhålles, då deremot på en mindre del andra den medför så dryg tunga, att den vid bortackordering måst betalas med ända till 20 rdr för I häst om året för !7, mantel och deröfver, skjutslegan oberäknad, hvarigenom sådana hemman få vidkännas så mycket högre årlig skatt än andra, som ej behöft, eller för aflägsenketen icke kunnat för skjutsningsbesväret användas, hvilket måste vara den största orättvisa. En allmän förhöjning af skjutslegan kan vid sådant förhållande icke vara skälig och lämplig och bereda rättvisa åt de skjutsskyldige genom meddelande af full ersättning för deras onus, hvilket de med största skäl kunna fordra; den blefve för hög å de flesta stallen; för låg på andra. Det enda sättet att lämpligen bestämma denna ersättning synes vara, att landshöfdingen låter, dels genom kronofogden; dels genom undersökning i vederbörandes närvaro vid häradsrätten, utreda, vid hvilka gästgifvaregårdar inom länet skjutslagen kunna anses vara fullt ersatta för sitt. onus med den nuvarande skjutslegan, och ingen? förhöjning behöfra.. Detta synes icke vara svårt ått verkställa; utom det att sådant I är i allmänhet kändt i örten, kan åf dagböcker ut— d Å f DN NI tar BR KR YR fara NEN RRD RS YR Hr dö Pn OL mor sm mM AT