Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 3

kor till häst i sina smakfulla riddrögter, som vanligen utgöras af en svart, åtsittande samm:tsspens, lång hvit ridrock samt svart hatt med plymer och sidenbrätten, Längre fram 1 mitt bref omnmnes en kappridning i Lawrence, der ortens unga fruntimmer täflade om prisbelöningen. Jordmånen i Kansas består hufvudsakligen af. en kalkblandad vegetabilisk mylla, från 6 tum till flera fots djup, på lerbotten. Eburu Kånsasflodens botten och stränder äro betäckta af sand, består dock underlagret al lera. Denna sand kan man antaga att floden fört med sig från den hundra mil breda sandöken, som den genomflyter, och som ligger cirka 300 mil härifrån längre bort åt vester. Klimatet i Kansas är mera jemnt och behagligt än i de norra och nordöstra staterna. Af i tidningarne gjorda meddelanden öfver temperaturförhållandena finner man, att värmen om sommaren är mera stark och varierande i dessa stater, och att vintern der inträffar tidigare, äfvensom stark frost långt fram på vårarna. Den första vintern efter vår hitkomst var temligen skarp (indianerna pläga säga, att af fem vintrar är vanligen en sträng), men de följande ha varit mycket blida och torra, utan någon varaktig snö, Stundom -kan visserligen for några dagar, då vinden kommer ifrån norden, kölden kännas rätt allvarsam, men detta plägar ej påstå länge. Vid sydlig vind liknar temperaturen vanligt vackert Aprilväder i Sverge. På våren inträffa starka regn, åtföljda af blist och åska, som: stundom komma med en fasaväckande häftighet. Hela himlen synes stå i lågor, blixt följer på blixt, och åskan dundrar med ett förfärligt brak, korsande himlen i alla riktningar. Inom några timmar är landet ofta alldeles öfversvämmadt, men denna öfversvämning afledes lika hastigt i de talrika bäckarna och floderna, med undantag för sådana trakter nere i dalarna, der aflopp saknas, och der oftast vattnet blifver stående en längre tid. På sådana platser bör emigranten undvika att nedsätta sig, eller i grannskapet deraf, ty från dessa stillastående vatten uppstiger en giftig miasma, som förorsakar febrar och sjuklighet. I sansma mån som dessa trakter blifva uppdikade och odlade, så försvinna väl ock dessa förhållanden. -Emedlertid torde det ej vara ur: vägen att upplysa utvandraren härom, då han gerna låter locka sig att nedslå sina bopålar på dassa IFgländta trakter, om han under den torraste årstiden anländer hit och ej känner förhållandena. Han kan ej då tänka sig. att dessa trakter vissa tider af året stå under vatten samt äro ytterst osunda. Han låter gerna narra sig af deras bördiga utseende, och-vanligen förhåller det sig ock så, att dessa marker verkligen hafva den rikaste jordmånen, men ör att bålla dem torra vid regntiderna, erfordras stora afloppsdiken, och dikning är här i Vestern ett arbete som föga ännu praktiseras. dels derföre att det blir allt för dyrt, del: lerföre ock, att man i de flesta fall, kan förrätta med plogen all nödig dikning, förutsat! alt. man undviker sådana ställen, som föru; här är omnämndt. Ehuru sommaren är varm. sännes värmen likväl icke tryckande, då vanigen en frisk vind blåser om dagarna; on ätterna är det lugnt. Vid solens uppgång stiger vinden, och vid dess nedgång faller den. Klimatet är helsosamt, och det enda onda mar vär nära nog vet af i sjukdomsväg är frossor nen de skola ock troligen förminskas, i der mån landet blir uppodladt. Höstarne ärovan igen torra med vacker och jemn väderlek. 3edan våren kommit hit, bar endast en höst varit våt, nemligen hösten 1858. ve Om en stor del af den amerikanska befolkningeh bär vester ut kan man söga, att der rör. ett nomadiskt hf. De så kallade förräniarne eller förelöparne äro isynnerhet nomeader, som, födda i Vestern, på gränsen len civiliserade verlden, allrig stannat si länge på ett ställe, att de hunnit erfara någo! egentligt inflytar.de af civilisationen: De begifva sig ständigt undan för densamma. Dera: vostäder bestå af illa timrade hus, till utseendet liknande höladorna på skogsängar i Svergt. Dessa menniskor äro härdade mot väder oc! vindar, men derföre inga arbetare, utan högs lättjerulla och makliga. Om vintern finne, säan dem medsina familjer vanligen omkring stockelden i sina kojor, och om sommaren liggande utsträckta till sin fulla längd, på golfvet deraf, såsom varande den svalaste platsen. De ega vanligen en häst, ett par oxar, 2 å 2 kor, hvilka oftast fria och obehindrade både vinter och sommar få, söka sin föda, hvar de kunna, -Deres maklighet är så stor, att de, för att undvika allt -besvär, merändels låta kreaturen under vintern direkt äta från höstacken. som naturligen oftast har till följd, att fordre: blir sut innan vårens adkomst. Kreaturer få7 då sjelfva sköta sig, bäst de kunna, oci som nöden lärt dem att förakta alla hägnader, begagna de sig. ock af sin frihet till mycken skada för den mera idote Jordbrukaren. Dessa halfvilda nomaders åkerbruk inskränker sig till fullgörande af de bestämmelser lagen er dem för att tå besitta jord. De uppl vanligen omkring sjelfva huset några acres jord, som de besåmed Indian corn,, samt uppföra deromkrirg en usel hägnad, lempande åt den stora gårdshunden att derifrån afbålla kreaturen. Deras föda utgöres af korn och kornbröd, fläsk, mjölk, smör och -hvarjehanda grönsaker, som de plantera omkring huset. Vid tillgång på penningar kommer en säck hvetmjöl, sirup och torkad frukt äfven husbållet till godo. Sällan dröja de linge på ett och samma ställe, utan sälja vanligen sin rätt åt den förste köpare, som bjuder dem 50, 100 å 200 dollars efter markehs läge och beskaftenbet. Deras pick och pack med hustru och barn är snart instufvadt i den stora tältvagnen, husbonden sätter sig till bäst, drifvarde framför sig kor och kalfvar, och så bär det af längre vestorut till någon ny station, ofta föret wsedd och på förhand hållen i beredskap genom upptimrade konings