Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 1

Samma dag var herr Claverond redan öfs verfygad, det tanken att bosätta sig i Paris och återupptaga sina affärer hade efter långa och mogna begrundningar fallit honom sjelf in och nu blifvit godkänd af hans hustru, åt hvilken han meddelat densamma. Han hade redan, sade han, af sin svägerska erhållit löfte om en del af de kapitaler, som behöfdes för företaget. Hvaa som ytterligare behöfdes vore väl icke omöjligt att skrapa ihop. Jag vet, att du bar tänkt på vår vän Jules Desprez, sade Bertha, och med en grannlagenhet, som icke förvånar mig, har du. äfven bedt mig öppna underhandlingarna med honom. Jag tror icke att ban skall afslå, men då man har stått ut! sådana förhållanden till homom som du, bör man icke sjelf blottställa sig ens för möjligheten deraf. Jag är visserligen icke hka skicklig som du att behandla sådana afförer, men om du ännu står fast vid din önskan, skall jag skrifva och bedja honom kom ma hit. Skrif, sade han mycket allvarsamt. Jules Desprez kom skyndsamt på Berthas kallelse. Ean lyssnade uppmärksamt till hennes framställning af sina planer, men blef icke särdeles nöjd med dem, Felx hade undergått ett förfärligt skeppsbrott, kan hade återfunnit lugn och hvila på Marelle, och för att blifva lyckliga behöfde cke barnen, då de uppväxt till män, vara hvarken ministrar eller direktörer för franska banken. Paris ansåg han för slumpens och vingleriernas hemland. Man visste nogsamt huru man kommit dit, men man visste aldrig huru man skulle kunna hålla sig qvar der. ; På alla dessa inkast hade Bertha svar. — Hvilken general har icke lidit något neders lag, hvilken sjöman har icke dukat under i någon st rm? Det är genom skadan man blir vis. — Visserligen njöt man lugn på Mas