Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 1

Gerna, svarade Lucile, men säg mig, hvad skall du göra med dem? Barnen växa till: man måste skaffa in den ene på den diplomatiska banan, den andre i polytekniska skolan för att göra dem till män, och dessutom ma vi förtjena iho en hemgift åt flickan. Men allt det der 15ter sig icke göra på Marelle. Vi skola derföre återflytta till Paris, och Felix skall återtaga sina affärer. Hans redbarhet är erkänd, hans namn obefläckadt, och han skall finna stöd bland sina förra fordringsegare.n Men man etablerar icke ett bankirshus med två bundra tusen francs. Mycket sannt, men jag har ju lille Francis femtio tusen? Åh, jag tänker att de skola växa som en snöboll, den man rullar framför sig i snön. Dessutom skall jag skaffa litet här och litet der — isynnerhet ur herr Jules Desprez börs. Du skall få sel Lucile tänkte mycket mindre på bankirrörelsen, som hennes syster ämnade grundlägga, än på dennas lugn, hvilket hon var långt ifrån att vänta efter den föregående dagens storm. Hon betraktade henne ofta stillatigande; slutligen sade hon: Är du riktigt säker på att herr dAuberive har rest? Bertha gjorde en jäkande åtbörd. Och att han icke återkommer? fortfor Lucile. Jag vet icke, svarade Bertha, Och ändå gråter du icke, fastän du älskat honom sedan så långt tillbaka? Det går öfver mitt förstånd! — Ack, om något dylikt hade händt mig, skulle jag gråta mig blind. Bertha tog sin systers hand. Har du då glömt hvad man förr kallade mig? frågade hon. vÅck, stackars Stilla Vatteno, du skrämmer migi , utropade Lucile, omfamnande henne,