Aftonbladet – 8 maj 1860, sida 1

den ena dagen, så skulle en katastrof i stället inträffa den andra. Katastrofen har inträffat, och jag reser till Amerika... Det kan hända att vi icke återse hvarandra; jag vet icke hvad öde som väntar mig derborta, men det är långt dit och utsigterna äro mörka, Innan jag aflägsnar mig, har jag delat hvad jag ännu eger, i två de lar, af hvilka den största blir öfverleranad åt er för att användas till min sons uppfostran. Jag vet väl, att ni skulle hafva mottagit honom ändå; men ni är icke ensam. Denna del är hvad jag erhållit genom försäljningen af Grandval. Först i sista stunden beslöt jag att sälja det, Grandval ligger ju så nära Marelle! Huru många gånger har jag icke, då i g om höstaftnarne suttit framför brasan, i tankarna seit er förljufva ensligheten på min ärfda jord! Nu eger jag ej mera ett grässtrå på dessa f.lt, der vi ströfvat tillsammans! För min egen del har jag ej behållit mer än det lilla som behöfves. att betala öfverfarten och att för några månader betrygga mitt uppehälle i det land, dit jag begifver mig för att pröfva min lycka. Om pi framdeles icke på lång tid erhåller några underrättelser ifrån mig, så komiyer det deraf, att lille Francis icke eger någon mer än er i verlden. Jag höll på att resa till Marelle och sjelf lemna honom i edra händer, men jag fruktade att om jag finge återse er skulle jag förlora råodet att gå i den långa landsflykten. Dessutom skulle jag aldrig ha kunnat muntligen säga er hvad jag nu anförtrott åt papperet. Orden skulle åter ha fastnat mig i halsen... men jag ville att min hemlighet ej längre skulle vara någon hemlighet för er, Har jag haft orätt i den tanken, att ni är och skall förblifva min bästa vän? Detta är det enda, som ingenting har kunnat afhålla mig ifrån att tro, — — — Jag far med den full