Aftonbladet – 7 maj 1860, sida 2

hvilka hennes systerå ansigte understundom bar spår, eller den blekhet, som utbredde sig öfver hennes kinder. vid slutet af långa dagar, under hvilka hon icke hade smakat nåon hvila. Det åtgick nära två år; för Felix att uppgöra sina affärer... Då de sista namnen voro tecknade på ackordsqvittenset, ville Bertha taga reda på huru mycket de hade öfrigt. Det var icke mycket: Hela Claveronds förmögenhet och en god del af hennes voro medtagna. Man hade nu icke mera attlefva på än hennes hemgift, hvilken bestod af Marelle, en skog och tvenne gårdar i Burgund, hvilket alltsammans lemnade en årlig nettoinkomst af omkring. elfva eller tolf tusen frånos; Med noggrann hushållning kunde man härå lefva beqvämt på landet, men hvad var väl detta för en bankir, i hvars hus de årliga, utgifterna för icke länge sedan hade uppgått till mer än hundra femtiotusen francs? Man måste afstå från den lilla våningen i Paris, från alla resor, allt sällskapslif och lefva som: anspråkslösa jordbrukare på Marelle. Som detta. nästan klosterlika lefnadssätt icke var tillfredsställande för en man, som hoppats få se sin son smaka diplomatiens politiska; nöjen, så måste man hitta på utvägar att åter komma in i ett verksamt lif och att uppresa den honungsfulla kupan, som en vindstöt hade kastat till marken. Herr Claverond tänkte väl härpå, men vågade ingenting besluta, oaktadt han i sitt vanliga lättsinne hvarje afton, under det ban rörde om elden, roade sig med att bygga de ståtligaste luftslott, hvilkas minsta olägenhet var att de ej stodo länge. Bertha underhöll hos honom dessa tankar å en pånyttfödelse, utan hvilka det icke skulle bafva dröjt länge innan han förfallit i djupt svårmod; men hon I uppsköt alltid verkställandet. icke derföre att