Aftonbladet – 5 maj 1860, sida 3

hon kände honom och ville icke längre förblifva okunnig om husets ställning. Det inflytande, hon hade förvärfvat, använde hon helt och hållet för att rädda några smulor af den förstörda förmögenheten och att hålla sin mans mod uppe i jemnhöjd med den svåra belägenhet, hvari han råkat, Denne finansier, som förr aldrig tänkte på den kommande dagen, fruktade nu att blifva i saknad af det nödVändigaste. Det gafs ögonblick, då tanken på framtiden gjorde honom fullkomligt vänmäktig; när en fordringsegare hade visat sig omedgörlig och nekat att antaga de anbud Felix gJorde honom, tog han om aftonen barnen på sina knänoch omfamnade dem med ett slags sjelfförödmjukelse. Stackars barn! suckade han, stackars barnix . Detta uttryck gjorde Bertha ondt.Ingen sjelfständighet, ingen spänstighet, ingen kraft eller fast vilja bos hennes make! Alla strängarne i detta välljudande, men ihåliga instrument voro brustna. et varnumera icke tid-att vackla, och Bertha öfvertog derföre ledningen af de vigtigaste angelägenheterna; med det sunda och klara omdöme, som vissa qvinnor ega i skötandet af affärer, ledde hon sin mans arbete och bre exling, anvisade för honom de punkter, vid hvilka han borde hålla fast, och de underhandlingens gränser, inom hvilka ett medgifvande var i hans intresse. Hon utkastade Planer och gaf honom råd angående uppgörandet af hans skulder, men alltid på ett grannaga sätt; hon hade den fina takten att icke stöta sin mans egenkärlek och att låta honom tro, at han sjelf hade beslutat allt hvad. han gjorde på sin hustrus ingifvelse. När de om aftnarne samtalade, ådagalade hon en beundransvärd finhet vid val af uttryck, så att han alltid fastnade som fogeln på limmet. Standom uttalade hon en åsigt under form af ett pro