Aftonbladet – 5 maj 1860, sida 3

omfamnade henne och tröstade henne på bästa sätt; hon hade för närvarande icke behof af något, sade hon; men längre fram skulle hon måhända begagna sig af;hennes godhet. Hennes lugn inverkade på Luälg: hon torkade sina ögon, skrattade kort derefter rätt mycket öfver att se henne i en enkel; slät;-svart sidenklädning, lyssnade till hennes plan att draga sig undan till landet någon tid, och fattade sitt beslut att förena sig med henne och lefva i en koja. Kom ihåg att denna koja är Marelle, som har tjocka murar och grafvar, fulla af vatten, sade Bertha; Nå väl, då skola vi öfvergifva det för att bo-i en koja, som jag skall låta uppbygga. Nog af: hon återkom hem med den öfvertygelse att olyckan icke var så stor som man hade sagt henne, och att sakerna kunde ordnas. Allt. blef också ordnadt. Lucile var endast okunnig om hvilka ansträngningar och underbara prof af tålamod, beslutsamhet, finhet och låtsad glädtighet, som detta kostade. Bertha offrade hela sin själ åt Felix tjenst, utan att han anade det minsta härom; han var stolt öfver sin hustrus egenskaper och beundrade slutligen sig sjelf i resultaterna. Då han vid en sammankomst med sina fordringe egare — tack vare de af Bertha ingifna planerna — hade utverkat bättre vilkor än han hade hoppats, sade han sedermera: Jag har ju alltid sagt dig att icke allt var förloradt — och i detsamma kastade han en beundran de blick i spegeln, som visade hans bild. Bertha smickrade honom, men. hade helt försigtigt vant honom att icke göra något eller-fatta något beslut utan utt rådfråga henne, Hon hörde honom så gerna tala, trodde han. (Forts. följer.)