Aftonbladet – 5 maj 1860, sida 3

blem, som skulle lösas, -och anvisade honom lösningen såsom en sak, hvilken han redan förut hade uttänkt; en annan gång frågade hon honom med det-lugnaste utseende, om ban icke mindes, det han beslutat, att afgörandet af er sak, om hvilken de dagen förut hade öfverlagt, borde försökas dagen derpå. Det fanns tillfällen, då hon låtsade bekämpa en åsigt, som hon förut förfäktat, för att, då hon sedan händelsevis gaf. vika, bibringa honom den öfvertygelsen, att han ensam hade hyst den. För att fråntaga honom hans barnsliga fruktan att deras. existens lopp fara, sålde hon, honom ovetande, alla sina juveler. Hon anförtrodde sig: åt familjens juvelerare för att skaffa sig liknande prydnader af falska stenar och lät Feliz se en stor packe sedlar. De äro mina, sade hon; vår utkomst är betryggad åtminstone för två år. Felix gjorde stora ögon och frågade hvarifrån en så stor summa hade kommit. Från din kassakista,, svarade hon leende. På den tiden, då dusläppte mig dit, tog jag undan litet då och då för att aldrig sakna utväg att tillfredsställa någon nyck.. Ack de -qvinnorna! mumlade: Felix; de glömma allt utom sin toilettl Så fort Lucile fick underrättelse om den olycka, som hotade herr de Claverond, skyndade hon till sin syster, grät mycket och erbjöd henne bälften af sin förmögenhet. Oroa dig icke för min man, sade hon. Gaston gör allt hvad jag villj m.n om du önskar att jag icke skall tala vid honom härom, så behöfver jag ej säga honom aågonting. Vi dela hushållsutgifterna i två lika delar, och hvad som blir öfrigt använder jag som jag behagar; således behöfver. du icke genera dig. Allt dettå sades med den innerligaste rörelse under ett oupphörligt tåreflöde och tusen kyssar. Bertba tackade sin syster,