var vacker eller förförisk, eller han för hennes karakter hyste den minsta sympati. Hon behaga1e honom Ej; tvärtom uppretade honom hennes samtal, den uppfostran hon fått ingaf honom förskräckelse, hennes tycken voro stridiga med hans vanör och böjelser; men han såg henne hvarje dag, och utan att veta eller ana det gaf han vika för inflytelsen af dessa sjukliga ingifvelser, som understundom böja den fastaste öfvertygelse och för hvars oförnuftiga välde. de flesta menniskor duka under. Denna händelsernas gång insåg Bertha helt och hållet; hon fann spåren deraf i Francis ögon och anlete. Han hade åt slumpen öfverlemnat omsorgen om att lif, och. efter några år trött att kämpa mot en karakter, hos hvilken brist på grundsatser var minsta felet, öfverlemnade han sig sjelf att drifva för vind och våg, liksom sjömannen på en redlös skepps julle lägger armarne i kors och blott räknar efter huru många timmar, huru många störtsjöar, som skilja h nom från den klippa, mot hvilken han skall förgås. Bertha utgöt tårar, under det hon tänkte på det fall, mot hvilket han rusade; hvilka svåra vägar måste han icke färdas, innan han skulle falla! Hon hade fattat afsky för Julie och närmade sig henne endast med den obestämda förhoppningen att kunaa hejda hastigheten af hans fall, Vid deras återkomst till Paris förenade det närmaste umgänge de båda familjerna. Kan ni tron, sade Luöcile till herr dAuberive, att min syster för tre månader sedan var i fara att dö? Hon reste till Dieppe och blef räddad. — Kära stilla: vatten, komoch omfamna mig! LG Hon varsförvöfrigt förtjust öfveratt Hafva förnyat bekantskapen med deras granne vid Marelle och kunde icke förklara för sig, hvarföre man icke förut hade träffats; men hen