nad låta forssla sin stege hem igen. Hade mannen skött sina affärer sjelf, så — men det der ser man ju alla dagar, äfven hos dem som göra i mycket indrägtigare artiklar än gamla brandstegar. ; Vid en kommande större fest kan man hafva hopp om att en mängd fattiga personer, mera än nu-var fallet, passa på att åtminstone en gång i lifvet få fullt upp på sina bord och få betalning för dukningen till på köpet. Detta är ett lätt sätt att förtjena penningar, och ett sätt som ingen behöfver att blygas för, på samma gång som man derme! gör den skådelystna allmänheten en stor tjenst. Men sedan vi nu talat om folket och dess fintliga beräkningar i och för festen, begifva vi oss upp till de stora i samhället, de assisterande viddagens stora festlighet. Jag bes, höfver väl inte säga er att kungen såg ståtlig ut på sin gråa häst, iklädd den kungliga kronan och manteln. I kyrkan tycktes H. M. något otålig, isynnerhet var detta fallet under biskopens i Göteborg predikan, hvilken också var skäligen lång för personer iklädda så tunga och besvärande drägter. Hvad som gjorde ett något besynnerligt intryck var statsrådens knäfall vid. edens afläggande — jag och många med mig tyckte detta vara öfverflödigt och något för mycket orientaliskt. Det skulle setts af folket med mera välbehag, om konungens rådgifvare intagit en mera manlig ställning inför den konstitutionelle regenten, ty vördnad och kärlek äro vidt skilda ifrån slafvisk undergifvenhet, och att knäböja inför någon annan än sin skapare, smakar ganska mycket af slafveri. Hvad som förstörde den verkligt ståtliga anblicken af den uppfyllda kyrkan, var biskoparnes maskeraddrägter, eller hvad man skall kalla dem. Erkebiskopens kåpa gick väl, an, ty den var åtminstone enfärgad, men de andras voro af något gammaldags storblommigt möbeltyg, och togo sig jemmerligt ut. Nu veta vi alla att vår kyrkas förstar icke äro utrustade med några Herkulesgestalter eller hafva några Adonishufvuden, — det säkra är att drägterna icke hjelpte, utan stjelpte deras yttre uppenbarelse. Deremot skulle den svarta prösterliga skruden tagit sig väl och högtigligt ut, och vi rekommendera högligen en reform i detta hänseende, på det icke den löjliga sidan måtte framsticka allt för mycket uti de högkyrkliga ceremonierna. Uti sjelfva processionen sågs mycket grannt och lysande, midt ibland allt det bläfrusna och utlefvade, som icke ens drägterna kunde höja. Jag skulle önska mig vara modehandlerska för att för er kunna beskrifva drottningens magnifika kröningsskrud och de öfriga damernas präktiga och smakfulla toiletter. Man såg bland annat med tillfredsställelse, att äfven på högre ort reformer vidtagas; så hade drittningen omkring sig en mängd unga och vackra hofdamer, något som under den sednast förflutna tiden just icke varit vanligt vid vårt hof. Vidare såg man der många lysande uniformer. Bland andra en aflifregementets busarkårs numera aflagda uniformer, med sitt dyrbara broderi och den ståtliga hvita plymen i tschakoten; flera nya jägaruniformer med sina bersagliegrehattar, konungens adjutanter i sin nya galadrägt, som ger dem utseende af ett mycket tungt kavalleri, ett slags grenadierer till häst. En mycket korpulent herre i röd frack väckte många gissningar bland allmänheten; somliga påstodo att det var danske kungen som gick inkognito, andra att det var en af de spanska kronpretendenterna, som lyckats komma undan — men det var i sjelfva verket en ganska stor notabilitet inom penningens verld, nemligen generalkonsul Merck från . Hamburg, som i egenskap af Wasaordenskommendör deltog i processionen. Bland välbekanta personer i processionen märktes vår utmärkte läkare professor Huss, klädd ifrack och med en stor ytterhalsduk af ylle omkring balsen. Den store vetenskapsmannen visste nog, att om han skulle blifva sjuk af förkylning, så funnes det icke en Huss, som kunde bota honom. I borgareståndets leder märkte man också representanten för en af våra större fabriksstäder, hvilken, efter hvad af trovärdig person påstods, hade klädt sig i fyra skjortor, tvenne ylletröjor, fyra maggördlar och oräkneliga par onämnbara, allt profver af stadens tillverkningar, men som ändå — frös. Drabanterna i sina carolinska drägter, sågo så pass dugtiga ut, som man kan begära af nutidens caroliner. Äfven de sågo emellertid något frusna ut. Som ett lysande bevis på att Sverge icke mera : ärett. björnarnes, snöns och sagornas obekanta land, torde blott behöfva anföras den stora mängd af utländska resande, som i dessa dagar gästar Stockholm. Så kom från Örebro en hel ångbåtslast engelsmän; tyskar, fransmän, finnar ochdanskar finnas här utan all ända. Att vårt konungapars kröningsfest .kommer att i utlandet blifva kommente:ad och illustrerad, torde kunna förutses, då man med säkerhet vet, att Londonertidningen Illustrated London News, Leipziger Illustrirte Zeitung och Köpenhamns Illustreret Tidende baft ritare, och danska Dagbladet en särskild . korrespondent-hitsända för att afteckna och beskrifva högtidligheerna. Det är således allt hopp för våra vackra damer, som af hvarje läktare och fönster gjorde en blomstrande och frisk vår, att gratis och utan ringaste besvär få göra en rundtur kring Europa, och kanske kan samma. ära hända både våra biskopar och vår gamla, hederliga Storkyrka, ja till och med lejonen på Lejonbacken. Det stora fyrverkeriet på qvällen satte kronan på dagensfestligheter, och ett splendidare ctiernfall än det artilleriets fvrverkare till