ivad vi njutit, hvad vi frossat af all denna prakt,! munterhet och förtjusning. Då jag sade att jag ville sända er en beskrifning, så menade jag egentligen en liten efterskörd, ty idningarne hafva redan fört er tillhanda de officiösa och allvarsamma berättelserna om festen. Men det kan ju finnas åtskilligt smått, som icke de allvarsamma berättelserna vidrört, och som vi kunna prata om en liten stund; eller hvad sägen I sjelfva? För att således börja från början, kan man tryggt påstå att halfva befolkningen i hufvudstaden var på benen i torsdags, och med tolkets vanliga sinnrikhet vid större festligheter hade det vetat att förskaffa sig alla både möjliga och omöjliga platser för att få beskåda ståten. Att läktarne, Lejonbacken, taken, fönsterna och några af kyrktornen voro upptagna. det faller af sig sjelft; men att äfven på släta väggarna folk bade hakat sig fast förefaller måhända er otroligt, hvilka dernere i landsorten icke äro vana vid att det så der bär uppåt väggarna, då det är riktigt muntert: Ni vet att det finns ett par duktiga lejon utanför slottet, efter hvilka terrasserna dit upp fått sitt namn; nåväl, äfven dessa djurens konungar i brons fingo kontribuera med sina värda personer vid den femtonde Carls kröning. På piedestalen invid det ena lejonet stod en handfast arbetskarl — handfast i ordets egentligaste bemärkelse, ty för att icke falla ned hade han trädt in handen och armen i gapet på lejonet och höll sig fast emo tänderna, och stod der på detta sätt kanske för bela den dagen brödlös, men ingalunda rådlös. På slottets södra fagad finnes en rad djupa nischer omkring 4 å 5 alnar ifrån. marken och utan ,att någon afsats eller några utskjutningar i muren kunna leda dit upp. Men det var detsamma — nischerna voro besatta. ehuru till: och med en matematiker skulle få svårt att utreda huru denna upphöjda plats kunnat åtkommas. Troligt är att det kostat mera arbete än ofta varit fallet med lika höga platser inom sambället. På ryggen af det andra lejonet satt en herfe, klädd i hatt och käpp, och hade lika svårt att hålla sig qvar der, som en minister under kritiska tider har svårt att sitta qvar på sin taburett. . Ty på ömse sidor om honom, stående på piedestalen. funnos tvenne rivaler, som önskade intaga hans plats, och medan de vexelvis drogo den arme ryttaren i benen, hade han fullt göra att, med käppen svängande åt båda sidor. bålla sig qvar uti sadeln. Han tycktes. dock hafva hopp om att. som segrare. qvarstanna på valplatsen, åtminstone så länge jag hade det nöjet att åse kans bajonettfäktning. Det täcka könet visade lika, mycket mod och sjelfbeherrskning som det otäcka, ty midt emot Storkyrkan, på ett fyravåningars hus med ett brant tegeltak, och med tvenne vindskupor på, hvilka dock slutade nedanför rännan, och från hvilka man hade ett steg af en god halfans höjd upp på taket; sutto en-hel rad fruntimmer ute på taket, med fötterna uti rännan. Huru de bade kommit dit, förblir för mig en gåta — nog af, de sutto der hel glada och skinande, och måtte varit utrustade med särdeles goda hufvuden för att icke på en sådan höjd blifv: yra och obetänksamma — hvilket är detsamma som att falla ned i gatan. En arbetskarl — ni vet kanske icke att våra arbetskarlar hafva ganska mycket sundt förstånd öch en icke så liten dosis godmodig. fastän något grofkornig qvicket — en arbets: karl visade sin kamrat på de högtuppsatta damerna och sade: Nej! Se på fruntimmerna! Nu ä de inte rädda, nu, men om de på hemvägen ska klifva öfver en rännsten, som är litet för bred, så ä ,de färdiga att skrika b Medan jag inom mig gaf arbetaren och hans filosofiska fundering ail rättvisa, fästes mina blickar på en gesäll — jag tror att det va en sådan — som klättrat upp på muren till Storkyrkan och, för att kunna. se processionen, lutade sig framom en af sträfp.larne p kyrkan, och således med knappt fotfäste bil dade en 40-graders spetsig vinkel emot den lilla utbyggnaden, på hvilken han stod, sam: vid kungens ankomst ändå hade tillfälle att hurra :och svänga mössan med ena landen medan han höll i sig med-den an ra. Jag skulle önska att jag kunde rita af honom för er, ty han var värd en eskizz! Hvad som var på en gång roligt och tillfredsställende att se, var att svensken börjar få litet födgeni — det är så länge som man velat fråndömma honom sådant. En mängd personer ur arbetsklassen hade tagit med sig trappstegar, stolar, bord och bårar, ja till och med tunnor, som de uthyrde åt skådelystna att stå på. Två af dessa industriidkare ingingo ett förståndigt bolag, som jag hade tillfälle ätt se. Den ene hade: en bår, den andre en tom silltunna och. ett stycke af. en landgång. Efter en kort öfverläggning stiftades bolaget sålunda, att brädet lades ut emellan båren och silltunnan, och på detta sätt fick--man -plats för en 15 å 16 personer. för 1 rdr biljetten I