DET STILLA VATTNET, AF Amedee Achard.) (Öfversättning.) Claverond var mycket upprörd; men då anfallet gått öfver, kände han ett bebof att göra henne en lindrig förebråelse. Gud är mit: vittne, att jag ej vill göra dig ledsen, sade han, sättande sig framför kakelugnen; met du dansar kanske alltför mycket. Kanske, svarade Bertha, Någon tid derefter fick herr Des Tournels ett notifikationsbref, som Ttillkännagaf hen Francis dAuberives förening med fröken Julia de Mauplas, En misstanka genomför honom plötsligt. Han ibågkom balen och tilldragelsen som följt derpå.. En timma derefter, då han satt ensam med sin dotter, betraktade han henne skarpt och frågade, om hon den der dagen fått någon underrättelse om deras gamle väns gif ermål. Nej, svarade Bertha lugnt. Herr Des Tournels kysste henne med en känsla af tacksamhet. Herr Des Tournels dog kort derefter i den fasta öfvertygelsen, att Bertha var lycklig, ingenting sakna le och ingenting önskade. Han insomnade i lugn, tackande henne för hennes dotterliga ömhet och för den lycka, hvarmed hon omgifvit hans sista dagar. Bertha drog sig undan till Marelle, för att der tillbringa den första delen af sorgtiden, och skulle återkomma om tre månader; men vid årets slut var hon ännu qvar der. En djup nedslsgenhet bade bemäktigat sig henne; hon beklagade sig icke, h n kände ingen plåga, som bon sjelf sade; men hon aftynade långsamt. När man såg henne — tyst, blek, afmagrad — ) Se A. B. njr 95—97, 100, 102—104,