Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 3

p Vet tinnes en stor NIknet lr manga atseenden I mean deny båda; begge äro fria länder, som Tej Ha behof af båjonetter till ländernås egen tjenst; begge äro industriella, rika länder, bvilket ej kan uppmuntra till att bortkasta stor produktiv kraft på en oproduktiv ockupation, och anfallskrig äro lika mycket afskydda i båda länderna. Det är väl sannt, att England har sina kolomier doch utländska besittningar; det är en stormakt, som måste bevara sin upphöjda plats bland: nationerna. Detta skall alltid nödga det att hålla en armå, disponibel för tjenstgöring utom landet; men för att icke göra detta nödtvång för kostsamt, måste ett billigt och verksamt inhemskt för svarssystem, vara af intresse för detsamma. Utan att vilja påstå, att ett försvarssystem uppfunnet för Schweiz, skulle kunna i sin belhet tillämpås i England, så kan dock mycket vara ati lära, om detta system varit iyckadt derstädes. Det är vanskligt att bedöma en militärorgavisations verksamhet, innan den bestått proft af ett fälttåg; emellertid är man berättigod att draga vissa slutsater rörande systemets duglighet i allmänhet, om man har för ögönen några grunder att bygga på. En kort skildring af denna organisation måste förutgå, om man skall förstå grundvalen för hela systemet. Hvarje manlig invånare i Schweiz, såframt han ej är fysiskt oduglig, är lem af milisen. Denna sistnämnda bildar två klasser; den första, hvilken innefattar alla män mellan 20 och 44 år, är pligtig till förbundstjenstgöring, under det att den andra, hvilken innefattar dem, som äro öfver 44 och under 20 år, uppbådas endast till kantonstjenstgöring. Endast i händelse af stort nödtvång och med deras eget samtycke kunna de användas till tjenstgöring utom sin egen kanton. Förbundsarmån sjelf är åter underafdelad i två klasser: kontingenten, som inbegriper alla män mellan 20 och 34 år, och reserven, mellan 34 och 44 år. Både kontingenten öch reserven bivehålla oföränderligen sin organisation ibataljoner, sqvadroner och batterier med alla sina officerare, med eller utan fullmakt. EHvarje kantons anpart i denna organisation är lämpad efter det antal män, hvardera af dem kan uppställa. Hvarje kantons trupper bilda i sjelfva verket en kår för sig med sin: egen kantons stab. Truppernas beklädnad, såväl som deras beväping och utrustning, tillkommer hvarje kanton, med den åtskilnaden likväl, att vapnen anskaffas af förbundets militärmyndigheter, samt att beklädnaden i somliga kantoner anskaffas af soldaten sjelf, under det att i andra detta sker af kantonalmyndighbeterna. Hvarje kantöns köntingent uppådas under 14 dågar hvarje år till öfning, förlagda i baracker, endast med undantag för kontingentens första kategori, rekryterna, som nyss fyllt sitt 20:de år. Dessa sistnämnda måste ligga i barackerna i sex veckor, för att erhålla sin första militära uppfostran. Reserven sammandrages under 48 timmar om året, Såväl officerare som soldater erhålla aflöning, från den dag, då de infunnit sig vid barackerna, och äro underkastade en utomordentligt sträng krigslag. Kantonen godtgör köstnaderna för denna årliga exercis. Härförutan bruka hvart annat år läger af förbundstrupper sammandragas i en månad eller 6 veckor, vanligen bestående af en eller flera divisioner. Kostnaderna för dessa läger äfvensom vidalla andra tillfällen, då trupperna uppbådas till tjenstgöring utom kantonen, bestrides af förbundsstyrelsen. Kantonalmyndigheterna äro berättigade att utnämna sina officerare till och med kaptensgraden; de högre graderna tillsättas af förbundsmyndigheten. För koncentrering af denna militära kantonsorganisation finnes en förbundsstab, som är i ständig tjenst och sold, och hvilken det t:llkommer att ha öfverinseende öfver hela systemets allmänna ledning. Alla högre och lägre officerare måste undergå examen, hvaremot de, hvilka önska ingå i förbundsstaben, elier som tillhöra särskilda vapen, måste genemgå en regelbunden kurs. Förbundsstaben utgör på samma gång ett slags krigsdepäårtement, som har den allmänna ledningen af militärärendena, tillseende att de gällande anordningarna verkställas, och föreslående erforderliga förbättringar af vapen och beklädnad. Af denna korta framställning är man i stånd att göra sig ett begrepp om, huru små de utgifter äro, som militärorganisationen erfordrar i Schweiz under vanliga tider — 14 dagars sold och kosthållning för officerare och sol-Å. dater årligen, då de ligga i barackerna, en månads eller sex veckors sold för ett par divisioner hvart annat år, soldatens första utrustning och beväpning samt underbåll för en liten förbundsstab. Lika liten är den tidsförlust, som denna organisåtion ådrager befolkningen — sex veckor ett år och sedermera 14 dagar årligen, undantagandes en eller två gånger under hela tjenstetiden, då uppbåd sker till förbundsläger eller manövrer. Det finnes 8 folk, som äro idogare än schweizarne i allmänhet, och följaktligen få, som bättre förstå uppskatta tidens värde. Hvart femte år tillrågas de, om de önska någon förändring i sin konstitution. Som några invändningar aldrig sjorts mot militärtjenstgöringens börda, kan let antagas, att denna är föga känbar. Med dennva ringa uppoffring af tid och penningar är Schweiz i stånd att på mindre in fjorton dagar uppställa 119 bataljoner inanteri, 71 kompanier karabinierer, 42 batteier fältartilleri, 8 raketbatterier sämt AVsqvaIroner kavalleri; 18 kompanier sappörer och pontonierer — inalles från 110,000 til 120.000: nan; försedda med all för fälttjenst erforterlig materiel, en OR hvilken i yttersta vödfall kan nära fördubblas; och denna styrka sår i fält fullt organiserad såsom armå, då jr pataljonerna, sqvadronerna och batterierna äf-o fen under fredstid äro sammandragna i bri-h rigader och divisioner, de sistnämnda om v attande alla vapenslagen. ä Attt denna oaflåtliga stridsfärdighet icke !sy RR bstn SAIT SSR