Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 3

förut nedgjort rapphöns öch harar på Alliers stränder, Under vintern sågo de båda systrarna hvarandra alla dagar — en sällsynt sak i Paris — och den ena intog ofta sin middag hos den andra. Bertha hade en dotter och Luci!e en son, och den strängaste observator skulle icke hafva kunnat upptäcka skuggan af ett moln inom de båda familjerna. En person, som icke sett Bertha sedan hennes sextonde r, skulle icke hafva känt igen henne. Hon deltog utomordentligt flitigt i sällskapslifvet, vat mycket firad, mycket lysande och en af de qvinnor, som mest tycktes finna behag i rörelsen och bullret i Paris. Hennes hus var öppet för den finaste societet, och: man skulle tröttna att. räkna de besök, som hon: mottog under loppet af en vecka. Mot slutetaf karHavalen och under fastan, vid hvilken tid man mest roar sig i Paris, besökte hon nästan hvarje afton två eller tre baler och nekade vid uppbjudningar hvarken för valser eller mazurkor. Endast fru Claveronds syster kunde täfla med henne, hvilken i detta afseende icke undergått någon förändring. Glädtig, lycklig, lätt till sinnes, med om a!lt, genomgick hon Hfvet såsom en fogel, ett träd i blomma. Ett skådespel roade henne liksom en bal, en konsert som ett skådespel, landtlifvet som en konsert, och en resa lika mycket som vistandet på landet. Man kunde tro, att en god få med sin trollstaf vidrört bennes vagga. Förvånad öfver :enna stora förmåga att öfverallt finna ett lika ämne till njutning, med obekanta liksom med dem hon älskade; bad Bertha henne någon gång söka att föreställa sig en plats och en belägenhet, der hon icke skulle kunna vara lycklig. Lucile letade det samvetsgrant. : Jag finner inga sådana förhållanden, sade hon slutligen, och tagande den frågande örn hakan, sade hon i sin ordning: Men du sjelf