Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 2

das stolta eldblick slungas på henne, Hvem vär hon, och hvarföre gick bon vid Francis rm? Bertha kände mycket väl att han hade ett Henne; att han ändå helsade, var ju ett bevis på att allt var slut. a Morgonen inbröt och henies uttömda kroppskrafter hade icke förmått stilla-hennes ångest. fter frukosten förde hennes far henne in i sitt kabinett, tillslöt dörren och fattade henves hand; Ett moln skymde Berthas ögon. Mitt barno, sade herr Des Tournels, i morgon vill jag presentera herr Felix Claverond, ör dig. Han är trettio år och jag har den fasta öfvertygelsen, att han är dig värdig. Bertha bler blyfärgad, och med den lediga handen stödde hon sig emot spiseln. Herr Des FTournels:; bröst häfdes. Tala icke med nig om den andre, återtog han med ansträngning; ty lika så visst Som jag älskar dig, lika så visst är nu mera ingenting i det fallet möjligt. s it Hans dotter öppnade sina hvita läppar för att tala. Du vet, hvad du lofvat mign, fullföljde berr Des Tournels, afbrytande henne. yProfvet är gjordt. — Och nu; om icke ditt löfte är dig nog, så ber jag dig i din mors namnp, Det är nog, sade Bertha. 3 Hon omfamnade sin far, hon gick långsamt. uppför trappan till sitt rum, stödjande sig vid ledstången, och nedsjönk nästan som död på. sin säng, Hennes ögon voro torra, och brännheta, det brann liksom eld i hennes bröst; hon skulle velat gifva till ett ångestrop, men kunde icke frambringa ett enda ljud. Hon förblef som tillintetgjord ända till middagen. Då reste hon sig upp, krossad af ett lidande, som gick genom märg och ben. Hvad hade väl herr dAuberive gjort? Hon gick ned och satte sig till bord t, der hon tvang sig till att äta och att synas lugn. Denna under