Aftonbladet – 4 maj 1860, sida 2

häck, ledde henne på den tanken, ätt vid denna tiden hade han föredragit henne bland alla de unga flickor, som voro samlade i dessa salonger. Huru kom det sig att hon icke då blef det varse, och att det fordrades provinsens sqvaller och en notaries elakhet tör att väcka henne ur likgiltigheten? En feber bemäktigade sig henne, Hennes far hade a!drig brutit ett gifvet löfte, och troligen skulle det icke heller dröjalänge, förr än man återsåg herr dAuberive i hotellet. Redan var det så långt kommet, att när Lucile frågade om någon: varit för att besöka. dem, slog hennes bjerta våldsamt, och när hon kom hem från promenaderna, vågade hon icke se på de visitkort man lemnade dem. En vecka förflöt. Bertha gjorde sin far ingen fråga: mer än väl visste hon, att han ingentiog glömt; det var benne tillräckligt alt de hade förklarat sig för hvarandra. En afton bad han de båda systrarne kläda sig för att gå på italienska operan. Det var första gången som något dylikt efter deras mors bortgång kom i fråga. Bertha, som anade hvad som föregick i faderns hjerta, kastade sig med ett äf dessa känsloutbrott, som gjorde henne så oemotståndlig, uti hans armar. Om oi vill, så gå vi ieke. dit, min far, sade hon; hvarken Lugile eller jag bry oss derom. Herr Des Tournels tryckte henne till sitt bjerta. Det är min pligt att icke beröfva er eder ålders nöjen. Vi skola i stället tala om henne på återvägen, svarade han, Herr Des Tournels och hans båda döttrar sutto i samma loge, som de alltid haft. Man gaf Gazza ladra. Musiken gör alltid ett djupt intryck på nervösa personer, och dess verkan blir ännu starkare under särskilda förbållanden. Bertha åhörde den nästan andlös: Ninettes olyckor gåfvo genljud i hennes själ. Hon vände sig om och såg den fjerde platsen