RIHSDAGEN. Borgareståndet. Vi fortsätta i dag vår redogörelse, i största korthet, för diskussionen den 26 April angående södra stambanan. : Hr Ditzinger förordade L:galinien på den grund, att den så högst betydligt lägre kostnaden för denna bana, jemförd med Nässjölinien, lemnade utsigt till, att redan vid nästa riksdag medel kunde anvisas till dess fullbordande och derigenom hufvudstaden erhålla redan inom 6 år en fullständig jernvägsförbindelse med hufvudstaden. Anse blifvande ständer statvens tillgångar medgifva byggandet af en östgötabana, kunde denna lika väl framföras till Tenhult som till Nässjö, och man hade emellertid icke för den osäkra eventualiteten idetta hänseende uppoffrat flera millioner samt föranledt en 2;, mils krok på den bana, som dock ofelbart alltid blir den, som under en följd af år kommer att utgöra den enda förbindelsen mellan mellersta och södra Sverge, mellan hufvudstaden och Malmö. Hr Dahm började med att förklara, det siffror icke i frågor af denna beskaffenhet utgjorde någon ledding. Den ledande grundsatsen borde vara, att vägen skulle gå så rakt som möjligt till sitt mål, och målet var i talarens tanka Stockholm, och derföre röstade han för Nässjölinien. Hvad anginge landets tillstånd kring de båda linier om hvilka tvistades, fästade talaren sig blott vid en enda omständighet: folkmängden. Denna vore exponenten, summan af alla andra omständigheter, som härutinnan vore att taga i beräkning; och den större folkmängden kring Naässjölinien kunde icke bestridas. Der två intressen slitas, vore det i sin ordning att fåtalets intresse finge vika för flertalets då icke båda kunna tillfredsställas. Öfvergick slutligen till en granskning af ätskilliga utskottets sifferberäkningar, och ville isynnerhet frånkänna all betydelse åt uppgiften att folkökvingen varit starkare inom den vestra liniens område. Detta, menade hr Dahm, vore bevis att den bygden vore mycket svagt befolkad, ty der detta är händelsen visar sig folkökningen, relativt, starkare, På ett område, der blott ett hjonelag bor, kant. ex. om lyckan är med dem, folkmängden på ett enda år fördubblas, d. v. s. ökas med 100 procent. Hr Cedergren kunde icke frånkänna siffrorna sin betydelse i frågor af denna beskaffenhet; till och med den siste talaren, som börjat med en motsatt förklaring, hade dock slutat med ganska vidlyftiga kalkyler och en ganska vacker rad af siffror. Hr Cedergren anställde derefter, med stöd af tillgängliga uppgifter angående förhållandet mellan trafikinkomst samt driftoch underhållskostnad på de redan färdiga banorna, en beräkning öfver det tillskott pr mil, som från statens sida erferdras, samt sökte visa att banans förlängning genom kroken åt Nässjö måste, såväl genom det deraf härflytande ökade tillskott för trafikens upprätthållande och banans underhåll som genom större räocteoch amortissementsbetalningar, medföra för staten högst betydliga årliga uppoffringar. Röstade derföre för Lagalinien, till hvilken borde anslås endast 4 millioner, på det medel skulle finnas tillgängliga för Falköping-Jönköpingsbanans fullbordan. Hr Loven talade för Nässjölinien, såsom den der komme att utgöra kortaste vägen till Stockholm, då östgötabanan en gång blir anlagd, samt dessutom skulle erbjuda resande utländningar vackrare utsigter. Hr Swartz talade för Nässjölinien, förnämligast med hänsyn till dess framtida utsträckning genom Östergötland, hvilken förr eller sednare skulle blifva nödvändig. Hr Wahlbom upptog till besvarande några af de anmärkningar hr Wern gjort vid hans förra anförande. : Hr Berger redogjorde för åtskilliga inom statsutskottet gjorda upptäckter med afseende på beskaffenbeten af de utaf jernvägskomitån lemnade uppgifter och uttryckte sin förvåning deröfver, att man oupphörligen fick höra åberopas auktoriteten hos en af tre ledamöter bestående komite, som låtit komma sig till last förbiseenden af den betänkliga art, som dem talaren och andra statsutskottets ledamöter ådagalagt, emot utskottets vitsord, då likväl utskottets riksgäldsafdelning, som närmast handiagt frågan, räknade 12 ledamöter, hvilka, om än icke i besittning af tekniska insigter, man likväl svårligen kunde frånkänna förmåga att bedöma de statsekonomiska, finansiella och statistiska förhållanden, som det just gällde att taga i betraktande sedan kostnadsförslag för de olika linierna blifvit uppgjorda. Motståndarbes förfarande i de:ta hänseende vore så mycket mera öfverraskande, som ingen bland dem förmått visa, att någon af statsutskottets ellr dess här i ståndet uppträdande ledamöters uppgifter varit oriktig. Talaren röstade för Lagslinien. Hr Berg instämde med sina kamrater i utskottet, hrr Wern, Hjerta och Björck. Förklarade öppet, att han icke ville någon påhandgifning på en Östgötabana, då staten ofelbart kommer att behöfva något hemta sig efter de för vårt land enorma ansträngningar och uppoffringar, som: gjorts för åstadkommande af de nu under anläggning -varande hufvudbanorna. Önskade återremiss på den punkt, sont angick Falköping—Jönköpingbanan. Hr Gråå röstade för Lagalinien, emedan den vore 2(, mil kortare, emedan den, redan enligt komitens uppgift, vore mer än 3 millioner billigare än Nässjöbanan, som dock, enligt andra tillförlitliga beräkningår, komme att medföra en vida större kostnad än komiten uppgifvit; emedan Lagalinien framginge på ön jemnare terräng; emedan den ginge mera rakt på sitt mål, Jönköping, och emedan intet hinder funnes för en anknytning till en Östgötabana äfven på en annan punkt än Nässjö. Önskade dock återremiss för uppgörande af en ny fördelning af anslagen mellan denna bana. och Falköpingsbanan. a a störste