En afton klappade herr Des Tournels Bertha sakta på axeln. s Jag skall snart se om vår granne är man att byta om lefnadssätt, sade han. Jag får just nu tillfälle att erbjuda honom en befattning. Om han mottager den och arbetar med drift, såsom jag gjorde då jag var vid hans ålder, så visar han att han är mogen för allvarliga värf. Var lugn och sof i ro. Vägrar han, då är vanans makt starkast. Säg då farväll Bertha var ett ögonblick sinnad att skrifva till herr dAuberive; men en känsla af stolthet återhöll henne: hon hade sagt honom sin tanka och fått hans löfte. Hon kastade ifrån sig pennan, som hon redan hade fattat, och skyndade ut i parken. Hennes öfvertygelse. att hennes öde om några dagar skulle vara oåterkalleligen afgjordt, förorsakade en bjert-. klappning, som höll på att qväfva henne. Hon hade ännu ingenting sagt åt sin syster och var fullt besluten att ingenting säga, icke af bristande förtroende, men i följd af det sjukliga behofvet att sluta sig inom sig. Genomträngd af en oro, som icke kunde lindras genom ett meddelande, nedföll hon vid foten af ett träd och qvarstannade der i bön ända till nattens inbrott: Just vid denna tid firades i nästgränsande by en fest, dit alla traktens egendomsherrar begåfvo sig. Familjen DesgTournels träffade der herr d Auberive. Ett stort antal af för illfället uppförda stånd syntes på marknadsplatsen, i hvars medelpunkt man hade inrättat otterispel och gjorde taskspelarkonster. Byns ungdom och barn gingo rundt omkring, beundrande allt hvad de sågo. En orkester af kringvandrande musikanter anställde på sina nstrumenter ett förfärligt larm i ett hörn af olatsen, der man dansade. Herr Des Tournels alade afsides med herr Lecerf, och detta samtal,