sen ej kunna göra Frankrike motstånd, så ridt den ej söker vinna de nationella sympaierna; icke endast härens sympatier, utan äfven folkets i dess helhet, äfven landtvärnets stormande bravorop). Blott på denna väg — så slutade hr v. Vincke — kan regeringen uträtta något stort, och den måste med kraft fullfölja den, äfven med fara för ett krig, hvilket jag för öfrigt icke fruktar. Mi vi för närvarande inskränka oss till den goda rättens försvar! Må sedan komma hvad son helst; af de män, som för närvarande leda regeringen, hafva vi ej att vänta någon batalj vid Bronzell. Må vi på vår fana skrifva: Preussens goda rätt! Blott med denna lösen skola vi segra!? Talaren lemnade tribunen ale församlingens lifliga och långvariga biall. Mot dessa påfallande frisinnade tänkesätt kontrasterade polackarnes, katolikernas och de feodales. Polackarne förklarade sig icke vilja deltaga i omröstningen, hvilket ådrog dem hr v. Vinckes skarpa anmärkning, att de, i kraft af wienerfördragen, voro preussare, och att om de icke intressera sig för våra angelägenheter, så skulle vi icke heller mera bekymre oss om dem. Katolikerna, d. v. s. de klerikala, företogo sig det otacksamma arbetet, at försvara Österrike, förbundsdagen, ja till och med hr v. Hassenpflug, om hvilken en af den frisinnade majoritetens medlemmar yttrade. att man icke kunde uttala hans namn igodt sällskap. De klerikalas förlegade fraser gjorde icke ringaste intryck, och hr Reichensperges förraedlingsförslag föll med en ofantlig majoritet. Hr v. Vincke yttrade äfven sarkastisk! till detta parti, att om Preussen förlidet år understödt Österrike, och detta sedan uti sin separatfred med Frankrike garanterat kejsa Napoleon venstra Rhenstranden, så skulle v måhända tillika förlorat de rhenska herrar katoliker, hvilket han, hr v. Vincke, säkert skulle hafva lifligt beklagat. Intr.ssanta voro slutligen de feodala, representerade af hr v. Blankenburg, hvilken ut den kurhessiska frågan spårade demokratiskt snaror, men likväl försäkrade att äfven han icke ville veta af ett nytt Olmitz. Rörande denna punkt har således, till och med för dc feodala, ett ljus gått upp, eller -fastmer, de våga ej mera förklara den allmänna antiösterrikiska stämningen öppet krig. Hemligt intrigera de ännu fortfarande för Österrike. Herr v. Schleinitz afgaf, uti regeringens aamn, en förklaring, som hufvudsakligen gick ut derpå, att ministören med orubblighet kommer att, beträffande kurhessiska frågan. fullfölja den redan beträdda vägen, som den anser såsom ärans och rättvisans. Slutligen blef Vinckes af kommissionen förordade förslag föredraget till omröstning. Det lyder som följer: Detta hus har med lifligt bifall godkänt den kongl. .statsregeringens åtgärder, för att betrygga den kurhessiska författningens af 1831 lagliga erkännande, ock byser det förtroendet att den kongl.. regeringen med kraft bibehåller den utaf densamma intagna ståndpunkt, äfven den ifråga om det beslut, som fattades den 24 Mars detta år j Frankfurt af de tyska regeringarnes pluralitet. Detta förslag antogs med 207 röster mot 68, således med en majoritet af 139 röster. Samma majoritet har dermed stillatigande och dock ganska tydligt förkastat hvarje förbund med Österrike under närvarande förhållanden. Detta intygar öppet motiveringen för nämnde votum uti de anföranden, som höllos af majoritetens talare. Såsom jag redar antydde i början af detta ref, gör Österrike just nu stora ansträngningar för att få Sogn garanti för Venedig. Man påstår att preussiska sändebudet i Paris, förut känd såsom Österrikes motståndare, tillstyrkt regeringen, att öfverenskomma med Österrike, till och med om det gällde att garantera Österrike besittningen af Venedig, på vilkor, att Österrike redan nu gifver sin preussiske rival fria händer i Tyskland — ett villkor som Österrike aldrig skall uppfylla. Man säger. att, under det den öfvervägande majoriteten inom ministåren icke vill höra talas om ett förbund med Österrike, en minister åtminstone önskar ett dylikt, äfven om ofvannämde vilkor icke skulle uppfyllas. Men alla dylika förvillelsör har gårdagens votum i representationshuset satt bom för; det har definitivt dömt det österrikiska förbundet, under hvilka bedrägliga förut-ättningar som helst, och deruti ligger dess stora betydelse. ; FR 3