förslag, sade han, så framt icke betänkligare svårigheter uppstode för att upphöja Francis till värdigheten af äkta man. Han förbehöll sig endast litet tid och rättighet att tänka på saken. Bertha begärde icke bättre, Lugnad af dessa yttranden och öfvertygad om att hennes far i anseende till Francis karakter icke skulle upptäcka något, som hon icke visste, ansåg hon sig redan i tankarna som borgfru på Grandval, delande sina omsorger mellan sin man och far. Honsförundrade sig endast öfver att Francis icke bade nog snabb uppfattningsförmåga för att begripa, det någonting af vigt tilldrog sig; hon fann till och med sjelfva hans lugn anstötligt och lofvade att han skulle få ångra sig, då hennes far en gång gifvit: sitt samtycke, Under afvaktan att herr dAuberive skulie få öppna ögon, frågade Bertha ofta sin far om beskaffenheten af det beslut han hade fattat. Hennes far svarade icke fullt tydligt; men en skakning på hufvudet, ett i förbigående framkastadt ord tillkännagaf att intet hinder mötte; han tycktes till och med småningom vänja sig vid den tanken. Hum! sade han en dag, tagande sin dotter under armen, han har Varit litet för länge ung, förstört hela sin förmögenhet och lefva t som den gamla gräsboppan i fabeln; men i själ och bjerta är han bättre än sitt rykte. Vi få väl se, och om ban bättrar sig, skola vi en vacker dag tala om saken. Men denna dagen är ännu icke kommen.n Under denna hoppets och väntans tid talade Bertha ännu mindre än någonsin vid Lucile; hon drog sig undan till de ensligaste ställen och tillbragte flera timmar i ett stumt begrundande, som icke mera förvånade någon. Hennes utseende blef smäktandeoch derigenom mildare. Herr dAuberive, qvarhållen på Grandval ge