Hade du gjort det? återtog herr Des Tournels. Ah, min far, se på mig! sade Bertha. Herr Des Tournels omfamnade henne. Du bar rätt,, sace han, men nämn ej ett ord härom -åt någon; din lycka står på: spel, och den ligger mig mera om hjertat än min egen. Jag måste således taga reda på allt... Tyckes herr dAuberive ha någon aning om den oro du lider af? Jag vet ieke. Sedan någon tid ser det snarare ut som han skulle undvika tillfällen att träffa mig. Han uppför sig som en hederlig karl. Likväl vill jag icke dölja för dig, att berr dAuberive icke var den man jag skulle hafva valt åt min dotter. Jag bade andra planer, Men har du fäst dig vid honom... så få vi väl se. 0 Bertha slog armarne om faderns bals och kysste honom. flera gånger. Ni är god, mycket godl sade hon. Aj, aj! återtog herr Des Tournels, det är då på fullt allvar? : . På allvar? upprepade hon, betraktande sin far. Ni känner mig, och hkväl frågar ni om det är allvar!, IL. Sedan nu Bertha gjort sin bekännelse, förekom det henne som om en börda blifvit lyf-. tad från hennes hjerta. Nu tyckte hon sig ega full rättighet att tänka på herr dAuberive utan samvetsförebråelser. Hennes far hade lofvat henne att ingenting förändra j deras ömsesidiga förhållanden, men framför allt att icke för någon af grannarne låtsa om att det varit fråga om honom emellan henne och hennes far. Han älskade sin dotter för myc ket för att göra afseende på olikheten i för. mögerhet, och för atticke afstå från andra