BLANDADE ÄMNEN. Stor skålfångst. Under denna rubrik innehåller: Norrtelje Vecko;lad följande insända målande beskrifning öfver en i trakten af Öregrund för någon tid sedan företagen skäljagt: I medio af Mars anställdes af norra Gräsöns bebyggare en särdeles egen och lönande jagt. Man hade från Örskärs fyrbåk med kikare sett öppet vat:en 3 mil ut till sjöss En eller annan dag derefter hade hafsis lägrat sig öfver hela den sedda vaken. och med samma hafsis troddes skälar vara följakiga, enligt vunnen erfarenhet. Skälarne följa nemgen med denna drifis, som här kallas skälis,, dels för förföljandet af den fisk, som gerna vistas derun ler, dels ock för att på denna grofva och säkra is massa bereda sina ungar vinterqvarter. Menemedan skälarne rätt ofta hemta frisk luft och rätt gerna sola sig på isen samt dessutom med mycken omsorg aka öfver sina der varande ungar, så lägra de sig i stor myckenhet på de kringdrifvande ismassorna, obekymrade om hvart ödet förer dem. Inträffar åct då sålunda, att -skälisen drifver mot någon fast is eller mot land, der han måste stanna och genom den ständigt ankommande isen hopas och sammanpackas, så händer det-skälarne det sprattet, att de tillsvidare ej kunna komma ned i. vattnet, utan måste stanna påisen, der de, klunsiga:och oviga, släpa sig omkring under sökande efter öppningar och vakdr, ty skälen kan väl blåsa sig upp, genom isen, men ej blåsa sig ner. Då skälar återigen, som befinna sig ivattoet, söka mycket ofta upp sina sbrunnar eller ishål, hvilka de sjelfva bilda för vinnande af nödig and hemtning. Vid dessa brunnar postera sig skulfångarne, beväpnade med skäljern eller smärre ;harpuner, fästade vid en lina, som hålles klar att löpa ut, hvilka harpuner slungas i skälens hufvud, så snart han sticker nosen upp genom sitt andhål. Hvarje skälfamilj synes hafva sin brunn, så att om kuten eller ungen anträffas liggande på isen vid något hål; så dröjer icke länge förrän skälhunden och skälhyndan visa sig i samma hål, der de utan svårighet harpuneras. Ungen sparas till sist, ty han är så dum, att han icke går ned i brunnen, med mindre än att föräldrarne med våld tvinga honom dit, hvilket de göra, då de märka någon fara. Tillföretagande af sådan jagt ansågo Örskärs fyrbetjenter.och lotsar ganska riktigt, att tillfället nu var gynnande, hvarföre. de mangrannt gåfvo sig till sjös, beväpnade med klubbor, skäljern och pikstafvar. Med dem förenade sig andra ankommande öboer, till och med fickor, och på 3 dagar sklubbades och harpunerådes ej: mindFe än omkring 100 skälar. Då djuren hafva från. I till 12lispunds späck, sem betalas med omkring 75 rdr lispundet, och då skälskinnet dessutom besitter handelsvärde, så är en sådan fångst ej så litet lönande. Köttet anses dessutonvaf Gräsöns gurmander för en läckerhet och förtäresantivgen färskt, då oljan flyter om den ätandes läppar, celler också. saltas och ; torkas det till framtida behof, då det vid. anrättningen lärer sprida kring sig den: mest inbjudande lukt.Skälenssimfötter, eller skärflor,, försmås ej heller afdessa okonstlade öboer, hvilka ahrätta dem till en slags fasaväckande sylta, hvars beniga och seniga beståndsdelar tillgodo