Aftonbladet – 2 maj 1860, sida 2

får ni således lägga detta mitt tjonstenittilllast. Men om ni någon gång behagar bålla till godo med det lilla, som mitt hus förmår, så är ni välkommen; min hustru skall innerst ur källaren framleta vårt bästa vin, och jag skall dricka det i kapp med er. Detta lilla tal, hållet med kraft, värma och utan .uppebåll, gjorde ett eget intryck-på hr dAuberive. Som: förut är antydt, fann han alltid att man hade rätt, då man gaf honom orätt. Räck mig er handa, sade han åt notarien, ni har gjort er skyldighet! Herr Lecerf var icke i grunden elak, fastän kärf som ungt vin; denna eftergifvenhet rörde honom. Välan, vi skola se tilll sade han, i det ban fattade handen, som Francis räckte honom. Ni talar om omvändelse, nå ja, den kan ju leda till giftermål, likaväl som till paradiset. Säg rent ut: huru mycket har ni qvar? Ni har aktier, några obligationer, en liten sparpenning? . Man kan ju lägga ihop allt det der. Men tala icke om Grandvals egendom, den känner jag tilll Vi få väl knappt ihop, tio tusen ecus... Men vidare? E Min tant återstår,, sade Francis och småog t Noötarien gjordecen grimas. ,Hurul: återtog han, ryktet; påstår att en garamal kyrkoberde ofta besöker henne... Nej, det är ett arf; på hvilket-jag icke vill låna en skilling. Härvid fattade han tyglarne på sin åsna, som dervid småförtretad-ruskade på hufvudet, och i.det han stötte klackarna i sidorna på gånzaren, sade han: Icke något groll oss emelan i allafall; herr TAuberive. Mitt råd är att ni förblir ungkarl. Han manade på åsnan, som satte sig ilunk och snärt försvann med honom bakom en Bäck. Lemnad ensam, hvisslade herr dAuberive åt sin bund, hvilken låg och sof i gräset. Så fortsatte han sin jogt. Han var ledsen, men kundecicke sförarga sig öfver notarien. Det-var verkligen räson i hvad herr Lecert hade sagt honom, Alla de ljufva drömmar