Aftonbladet – 1 maj 1860, sida 2

Ber BES AUVBV se aTURGAL UME Epp BILMIU TEE TIGESDLEt spiran och manteln. Vid drottningens inträde i kyrkan emottages H. M:t af biskoparne och helsas af biskopen i Strengnäs med orden: Välsignad vare den som kommer i herrans namn! hvaruppå biskopen i Hernösand läser följande bön: 0! Herre Gud! Himmelske Fader! Du, som vet att ingen menniska af sin egen kraft förmår blifva väl bestående, gif nåd att denna din tjenarinna, hvilken du öfver ditt folk till en drottning satt hafver, må igenom din gudomliga hjelp styrt varda, alla rikets undersåtare till tröst och hugnad, genom din son, vår Herre, Jesum Christum! Biskopen i Strengnäs, jemte de biskopar, som emottagit drottningen, gå derefter tillbaka till altaret. Drottningen intager deruppå sin stol, till venster i koret från altaret. . När drottningen nedsatt sig, intager fru öfverhofmästarinnan, jemte de öfriga, som höra till H. M:ts uppvaktning, de för dem anordnade ställen. H. M:ts vakthafvande ställa sig bakom H. M:t på en linie. När alla intagit sina ställen, upphör musiken och D. Majestäter falla på knä å de dertill framsatta bönpallar, att göra deras bön. Derefter framträda de hrr, som bära regalierna och mantlarne, och lägga dem på altaret, samt intaga derefter de för dem framställda taburetter och säten. Derefter förrättas gudstjensten, som börjas af erkebiskopen med lofsägelsen: Helig, helig, helig, Herre Gud c., hvaruppå tron föreläses från altaret af biskopen i Skara, och derefter sjunges psalmen n:r 132 0! Du Helge Ande, Herre kom c., hvilken upptages af biskopen i Strengnäs, hvarunder biskopen i Göteborg går på predikstolen och håller predikan i anledning af den utaf konungen förordnade text, Psalm. 28., vers. 8 och 9: Herren är den starke, som sin. Smorda hjelper. Hjelp ditt folk och välsigna ditt arf, och föd dem och upphöj dem till evig tid! Efter predikan läses Litanian från predikstolen. Sedan börjar åter musiken, då konungen, vid de ordea i slutet af musikens första afdelning: Så gack att taga emot dess börda, att smyckas af dess gyllne rund! framträder till tronen, som står på en upphöjning vid altaret. Härvid går H. Ex. hr riksmarskalken och, efter honom, de hrr, som fört konungens regalier och mantel, före konungen, och ställa sig till venster framför tronen. Konungens mantel uppbäres såsom förut är sagdt; konungens stora vakt blifver qvarstående vid stolen. Efter konungen föras riksbanret och serafimerordensbanret, som hållas till höger och venster bakom tronen. Tjenstförrättando öfverstekammarherren, biträdd af öfverstekammarjunkarne, tager af konungen den furstliga manteln och lägger den på altaret. Derpå tager konungen af sig den furstliga kronan och lemnar den till H. Ex. hr riksmarskalken, som ställer den på altaret. . F. d. statsrådet O. I. Fåhreus samt erkebiskopen taga derpå manteln från altaret och lägga den öfver konungens axlar, hvarefter H. M:t faller på knä å den framför tronen ställda bönpall, hvarå bibeln ligger, der erkebiskopen slår upp S:t Johannis evangelium, 1:sta kapitlet. Härvid upphör musiken. H. Exc. hr jastitiestatsministern emottager af statsrådet och chefen för civildepartementet formuläret till konungens ed, som förestafvas af statsministern och aflägges af konungen, hållande tre finger på Bibeln. Konungen öppnar derefter sin skjorta, och erkebiskopen tager smörjelsehornet samt smörjer H. M:t på ännet, bröstet, tinningarne och handlederna, sägande: Den Allsmägtige Evige Gud ingjute sin Heliga Anda uti eder själ och sinne, uppsåt och företag, igenom hvilkens gåfva J så mågen styra land och rike, att det må lända Gud till pris och ära, rätt och rättvisa till styrko, land och folk till godo. När konungen uppstigit och satt sig på tronen, hemtar H. Exc. hr justitiestatsministern den kongl. kronan från altaret och, tillika med erkebiskopen, sätter den på H. M:ts hufvud, hvarvid erkebiskopen läser denna bön: Gud allsmäktig, himlens och jordens Herre, som rikets krona eder gifvit hafver, styrke eder uti alla konungsliga och christeliga dygder, att land och rike må. genom .edert goda och lyckosamma regemente sig förkofra och förbättra, och att J, efter det timeliga och, förgängeliga riket, mågen blifva delaktig af det, som evigt är, och der bekomma den kronan, som Gud alla rättfärdiga förvarat hafver. Sedan hemtar H. Exc, hr statsministern för utrikes ärenderna från altaret spiran. Dä den af H. Exc, samt erkebiskopen till konungen öfverlemnas, läser erkebiskopen denna bön: Den Allsmägtige Guden, som satt eder att med konungsligt välde råda öfver sitt folk och befallt, att J med rättfärdighet detta folket regera och döma skolen, han förläne ock eder nåd, att-alltid rätta eder efter den eviga konungen, hvars spira är en rättvis spira; alltid älska rättfärdigheten och hata. ogudaktigt väsende; genom. vår Herra Jesum Christum! Deruppå hemtar öfverståthållaren hr grefve J. Hamilton äpplet och, tillika med erkebiskopen, öfverlemnär det åt konungen; som då tager spiran i venstra handen och emottager äpplet med den högra, hvarvid erkebiskopen läser denna bön: Gud, som eder satt hafver till Sverges, Götes och Wendes konung, förläne eder sin nåd, att J riket hålla mågen vid full makt och välstånd, honom till pris och: ära; eder till berömmelse, Sverges män och detta landet till gagn, frid och enighet! q Derefter går generalmajoren hr af Nordin, att från altaret hemta nyckeln och, tillika med erkebiskopen, öfverlemnar den åt konungen, som då lemnår äpplet att hållas af öfverståthållaren hr grefve J. Hamilton. Härvid läser erkebiskopen denna bön: Gud; den allsmäktige, som eder af sin gudomliga Försyn till denna konungsliga ära upphöjt hafver, gifve eder nåd, att öppna vishetens och sanningens skatter för edert folk, att utestänga villor, laster och duglöshet ur edert rike samt bereda åt den idoge trefnad och förkofran, lättnad och tröst åt den lidande och bedröfvadet Sedan hemtar generallöjtnanten hr friherre Sprengtporten svärdet och, jemte erkebiskopen, öfverlemnar det, blottadt, åt konungen, då H.M:t lemaar nyckeln till generalmajoren af Nordin, och erkebiskopen läser denna bön: Gud, som eder svärdet andtvardat hafver, att J dermed skolen beskydda de fromma och rättsinniga, men straffa de vrångvisa, de der lag och ätt ej akta och eder sjelf eller landet förderfva vilja; gifve ock eder sin heliga nåd, att i alltid mågen varda vid en god tröst till att manligen strida och uträtta edert värf till Guds ära, edert samvetes frid och edra undersåtares välfärd, genom Jesum Christum, vår Herra! AH Härefter återgår erkebiskopen till altaret. Konungen lemnar svärdet till generallöjtnanten frih. Sprengtporten, som behåller det blottadt och högburet, och xonungen återtager spiran i högra handen samt äpptet i den venstra. Regalierna svärdet och nyckeln hållas då till venster, närmast tronen. H. exe. riksmarskalken gifver då tecken åt rikshäroldea, som framträder och ställer sig på öfversta trappsteget till tronen samt utropar: Nu är CARL DEN FEMTONDE krönt konung öfver Svea och Götha Iandom och underligeon. de provinser, han och ingen annan! Efter skect utrop höjer rikshäre!åen jemte de öfrige härolderna deras spiror, då pukor och trumpeter låta höra sig, och folket svarar: Lefve konung Carl den Femtonde! och då instämmer orkestern med mäsiken i en korus af orden: i lista Samuels bok, 10:de kap. 24:de versen: Lycka ske konungen etc., hvarefter sjunges 1-sta versen af nsalmen n.r 300: Hell ko