Aftonbladet – 30 april 1860, sida 3

(Insändt.) I anledning af en insänd artikel i Aftonbladet för den 10 dennes, angående den ytterst svaga chören på Långfredags:konserten, vågar en person, som i flera år varit närvarande, såväl vid repetitioner, som representationer, upplysa insändaren om de förnämsta orsakerna till denna chörens yttersta svaghet. För det första är chören placerad uti orkestern, med icke mindre än 12 violiner framför sig. För det andra består chören af för få personer: Under baron Bondes teater-direktörsskap var chörpersonalens antal 50. Nu, under hr Hylten-Cavalli tid, är den endast 42, eleverna inberäknade. Instrumenternas antal utgör 46; tager man nu i betraktande 42 röster mot 46 starka instrumenter, hvilka nära nog ständigt spela fortissimo, under det chören sjunger, och sedan det sätt, hvarpå chören är placerad, så är svagheten ganska lätt begriplig. På generalrepetitionen sistlidne skärtorsdagsafton var chören placerad framför orkestern, och man hörde allmänt uttalas, såväl af publiken som af assistenterna, att sången gjorde sig mera gällande än förut. Men hvad fick man till sin stora förvåning se? Jo, på sjelfva representationen var det omplaceradt på det gamla vanliga oförståndiga sättet, som ofvan är nämndt.