Aftonbladet – 30 april 1860, sida 2

Vacker dårskap! utropade: han. Fröken Bertba Des Tournels, som kanske en dag blir egarinna af en million, hustru åt herr Francis dAuberive, som har... för tusan! som bar... ingenting I Han suckade och riktade sina blickar på hyddan, uti hvilken de, sittande bredvid hvarandra, hade tillbringat en halftimma. Han saktade sina steg och gjorde sig sjelt den frågan: Om lifvet tillsammans med en så egen och så bestämd qvinna skulle komma att synag honom mycket långt. Emot sin vilja bemäktigades han af en djup rörelse, men han tvang sig till att kufva den och försökte att förjaga den bild, som förföljde honom. Vissa ord af meningar, dem han halfhögt framhviskade, återgåfvo den följd af tankar, hvilka hastigt genomforo hans hufvud, liksom trollsländorna, när de flyga öfver en flod deri spegla sina vingar. Jag är dumle återtog han efter ett ögonblick; att för några ord, hvilka förorsakats af en nyck, att för en timmas intresse, hvari måhända nyfikenheten bade lika stor del som bjertat... Det är icke värdt att tänka pål Han: böjde på axlarna och tände en cigarr. Herr dAuberive hörde icke till de menniskor, hvilka en ringa framgång gör till inbilska narrar.. Han hade deremot så stor blygsamhet, att ingenting kunde förmå honom att tro, det han kunde göra anspråk på någonting, som liknade kärlek, vänskap eller sympati. Om han blef väl bemött, om han var omtyckt i sällskapslifvet, om man till och med gaf honom skäl att förmoda att han var älskad, så underlät han icke att tillskrifva slumpen detta. resultat och ansåg sina förtjenster icke ha någon del deri. De sofismer, medelst hvilka många af hans likar skenheligt höja sig öfver massan af vanliga dödliga, använde