ligt pusta upp sig til entusiasm i de mest motsatta ristningar. Ena dagen kunna de besjunga en frhetshjelte, andra dagen med samma smak en prelat, hvilken bekämpar hvarje sträfvande för friheten och upplysningen såsom ett djefvulens verk, den tredje dagen kunna de med smak stränga sin lyra för att lofqväda någon despot; som haft lyckan med sig, så att ban medelst mened. list och våld kunnat sätta sin fot på folkets nacke och lägga kafle i dess mun; i dag är Kossuth, i morgon Napoleon III, i öfvermorgon en kejsar Nicolaus (om han komme inom deras synkrets) deras hjelte o. s. v. i oändlighet. Aro de ombedda att vara med vid en presteståndsmiddag, då ljunga de mot materialismen, som gnager på det heligas rot såsom Nidhögg på Ygdrasils; bevista de händelsevis ett landtbruksmöte, då jubla de öfver den materiella utvecklingen och hånle åt ugglorna, som höja sitt skrän emot framåtskridandet. Få de vara med vid ett skandinaviskt studenteller naturforskaremöte, då stränga de naturligtv s sin lyra och äro genast för rimmets skull i en salig yra, uti hvilken de på de mest öfversvinneliga sätt dundra på med eder och bedyranden, att ingenting i verlden skall kunna rubba deras trohet mot den nordiska iden, der de svärja den ena eden efter den andra atttrots alla vidriga öden stå fast och hålla iden uppe, om också söndringens och fördomarnes bleka spöken skulle i täta skaro: framstiga ur det förgångnas grifter o. s. v. De lofva då på vers allt möjligt stort och skönt och ädelt och tappert och ihärdigt, ja, att om det så skulle fordras, trotsa Gud och hela verlden för den tanke. som då för tillfället entusiasmerar dem, och om någon, som icke tycker om detta brassande, men deremot verkligen och djupt och. grundligt älskar sjelfva saken, ber dem icke göra det poetiska skrålet alltför högljuddt. icke lofva alltför rundt, utan snarare tänka på att bålla qvar något af den der svindlande och frasrika enusiasmen, till dess att den kan komma att stå sitt prof och vara till något gagn, då småle de i sm heliga galenskap? åt den nyktre prosaisten, som kan tänka så småaktigt. Kommer så ett reaktionärt ögonblick, då de redan aflifvade fördomarne titta fram ur sina grifter, och de halfdöda missförstånden och irringarne åter qviena vid för en stund, då är det species af poetiska själar, som vi här tecknat, bland de främste att åter slå sin lyra och på nytt uti en mer eller mindre salig yra sjunga splittringens och tvedrägtens Iof eller med knuten näfve ropa på kärlek. Vi erinrades om detta förhållande, då vi i dag af en händelse kommo att kasta en blick på några äldre poemer af Herrman Bjursten, bland annat ett med öfverskriften ?Till Christiania?, hvilket finnes intaget i en 1858 utifven diktsamling med titeln ?Gefion?, och jemnföra det med det stycke H. B—n skrifvit för den i förgår på börsen gifna middagen för den frånvarande hr Gråå, och hvilket sednare stycke lämpligen torde kunna erbålla öfverskriften: Kärlek eller stryk !? Vi sammanställa här en del af det förra poemet med det sednare. 1860. I eget fjellslott. fången satt En gång en kungason, d Och efter seklers långa natt Han längtade derfrån. Med sorg han såg sin frihets graf Och kände bojans tvång. Han ville blicka stolt kring haf Och dricka ljus en gång. Då sprängdes porten. Kungligt mild, En hjelte bröt hans band. Åt yngre brodern, länge skild, Han räckte trofast hand Och honom lag och frihet gaf, Gaf honom eget namn Och lade ned sin herrskarstaf Och öppnade sin famn. Misstrogen dock den unge styr Sin bana innan kort Med trotsig håg — och famnen skyr Och stöter banden bort. --Medveten om sin styrka, ser Befriarn lugnt derpå Och tänker: tiden klokhet ger, Vi mötas nog ändå. Men fåfängt! Det blef tid till slut Att stäcka öfvermod, Att kraftigt säga ordet ut Och svalka ungdomsblod: a Än Nore ej betalt sin skuld, Ej ens i ringa mått, Ty den kan gäldas — ej med guld, Ack nej, med kärlek bl tt. Du, som din talan värdigt bar För nordens kungastad, — Fa t solus du in voto var, — Tag mot eft minnesblad! Orubblig, fast som härdadt stål, Hvad rättvist var och sannt Du såg, — och derför nu en skål För vår representant! H. B-n. dar den 21 dennes omsattes cirka 6000 balar Brasil. å 6:1,—7 sch. mm ål: fart.