Aftonbladet – 28 april 1860, sida 2

CA Förr ooh nu. Den gamle bekante, som nu huserar såsom quasi treflighetsråd på första sidan af tidningen Folkets Röst — denne outnämnde kammarjunkare, i hvilken genom hvarjebanda ställningar och förhållanden hofvet gått miste om ett ideal af en vice-ceremonimästare, mår i dessa dagar som perla i guld. I följd af tidsomständigheterna ser han sig i tillfälle att få briljera med sina kunskaper i det enda fack, der han är hemma, och det till den grad att han skulle kunna täfla med en afgången riksmarskalk; och för den nyes räkuiog hvässer han redan sin kritiska penna och står på utkik för att — lycklig i hoppet — utspana om någon skall blifva placerad till höger som borde gå till venster, eller tvärtoms. Att börja med uttrycker han redan sin ledsnad öfver att en insändare i Aftonbladet fått yttra, att i närvarande tidpunkt det hade varit lämpligt att i stället för en kostsam borgarebal gifva någon summa till en välgörenhetsinrättning. Det var naturligtvis i quasihofmannens ögon ett bevis på Aftonblade:s surmulenhet och på att de liberale icke vilja leben und leben lassen uti den gamle bekantes smak. Till bevis på att sjelfva Aftonbladet förr såg dylika saker ur en annan synpunkt anför han ett utdrag af en uppsats om borgarebalen vid Carl XIV Johans regeringsjubileum 1843, i hvilket denna bal bemöttes på ett skämtsamt välvilligt sätt. Det skulle vara mycket lätt att ur Aftonbladet för samma tid framdraga: allvarliga yt.randen i en helt annan riktning; men i stället för att göra detta, som till ingenting tjenar, skola vi taga 0ss fribeten uppfriska minnet med några yttranden från sjelfva förtjusningsfebers-perioden vid konung Oscars k öning, yttranden, fällda af just dem, som sköla vara värdar på den nu stundande borgarebalen och hvilka angingo ej en jemförelsevis så obetydlig sak som en dylik bal, utan — horribile dictul — sjelfva kröningen. Det var vid diskussionen i borgareståndet rörande konung Oscars kröning, som en af Stockholms dåvarande representanter, hr grosshandlaren Schartau, yttrade: En möjligtvis hos massan af folket varande, från förflutna tider härledd fördom, som kanske talar för denna högtidlighet, lärer näppeligen förtjena afseende. Konung Oscar är lika mäktig, lika älskad, äfven om han ej krönes, och sednare tider ha visat, att fransmännens, belgiernas och Preussens konungar, ehuru okrönte, icke varit mindre konungar för denna åsido lemnade ceremoni. För framtiden önskar jag dock, att detta bruk måtte afskaffas, och jag förenar mig också med de herrar, som ansett att vid den förestående ceremonien sparsamhet bör jakttagas. En annan af hufvudstadens representanter, grosshandlaren Anders Berg, var naturligtvis af samma tanke som hr Schartau, och tillade, att fördomar böra skingras ju mer upplyst nalionen blifver, och tomma ceremonier afskaffas.n I hr Schartaus mening isstämde en tredje representant för Stockholm, fabrikören Almren. S g Alla de nu nämnda herrarne komma, på unmodan af sitt eget kotteri, att fungera vid balen i anledning af en sådan tom ceremonin, som de då fördömde. Tempora mutantur, et nos mutamur in illis!