Aftonbladet – 26 april 1860, sida 3

rr RN tyd oh Fre Er än RA PR medundersåter, bärande Italiens nationalfärger: Älskade bröder, så tilltalade dem ordföranden i de andra deputationernas namn, hitintills hafven J varit förtryckta, lidande, trampade under fötterna, de minste och de siste. I dag måsten J intaga det första rummet. Så blef det ock. Den kyrkas banår, som man i sanning kan kalla den apostoliska, bars i spetsen för alla de deputationers, hvilka den dagen gingo att tacka sin ädle och frisinnade konung ). Waldenserna äro ännu i dag trogna sitt gamla valspråk Ljuset lyser i mörkrets, och de söka: på alla sätt sprida Guds ords ljus i sitt kära fädernesland Italien, som under så många år varit försäbkt i påfvedömets mörker. De hafva inom sina dalar 16 kyrkor med sina pastorer, ett högre undervisningsverk vid La Tocamo, deras förnämsta stad, en undervisningsanstalt för unga flickor för att bilda dem till lärarinnor, ett hem för faderoch inoderlösa flickor, ett sjukhus samt flera goda inrättningar. De hafva skolor i alla sina församlingar, och de äro ett i alln-änhet väl undervisadt och intelligent folk. Få,som de äro, och liten yttre makt, som de hafva, är det deck deras sträfvan att predika evangelium för sina landsmän. Vänner i England hafva hjelpt dem betydligt vid uppbyggandet af kyrkorna i Nizza, i Turiv, i Genua, Pignerol, och sjelfva sky de inga personliga uppoffringar för att öka antalet af sina predikostationer samt besätta dem med goda lärare, äfvensom för att anlägga protestantiska skolor i de af Italiens städer, som nu äro tillgängliga för sanningens ord. Det kännes derföre såsom en särdeles pröfning af Herren, att i denna stund, då större delen af Italien står öppen för. dem; deras kassa är mindre än vanligt. De hafva sändt lärare till Milano och Florens och kunde sända sådana på flera stäl len, om de hade medel. Är icke detta en kallelse för dem, hvilka i Sverge intressera sig för Italiens väl, för dess befrielse ur påfvedömets mörker, att lägga en skärf uti waldensernas händer, hvarmed de kunna ockra till sina landsmäns upplysning och frigörelse så väl från de bojor, hvilka man pålagt anden, som dem, med hvilka man hitintills fängslat deras politiska tillvaro? Ofvanstående uppsats stod att läsa den 11 Februari detta år, uti en af Göteborgs tidningar. Ett par dagar derefter hölls på vitterhetssamhällets högtidsdag ett föredrag af doktor Wieselgren. Ämnet var Union och Unitet, Sedan han talat om den benägenhet till splittring som visat sig i norden, framhöll san den motsatta håg att genom förening söka styrka, som i södern uppenbarat sig uti de italienska staternas anslutning till Sardinien. Han yttrade några ord om Italien, om dess behof af andlig upplysning så väl som af politisk frihet, och uppmanade Göteborgs invånare att dertill bidraga genom att understödja waldensernas missionsverksamhet inom norra och Mellan-Italien. Med stor frikostighet åtlyddes denna uppmaning. Den, som skrifver dessa rader, har haft den glädjen att till waldenserna öfversända en gång 1214 och en ann n gång 422 francs, således tillsammanräknadt nära 1650 francs. För ett par dagar sedan emottogs från dem ett bref, hvilket innehöll tacksägelse för den första af dessa sändningar, hvilken då kommit dem tillhanda. Det neddelas här af flera anledningar, Dels emedan det innehåller underrättelser, hvilka för svenskar i allmänhet, och särskildt för dem. hvilka äro lifvade för evangelii framgång, kunna hafva intresse, dels emedan man hopus att mångens bjerta derigenom kan uppmas så aut han utbrister: O, jag vill äfgifva min skärf till Waldensernas mission i Italien, ty derigenom kan jag ju bidraga dirtill att någon får höra det rena evangehum, får i sina händer en bibel, som annars af de katolska pre terna nitiskt undanhålles nom — eller att något. barn redan tidigt i lan får, liksom den unge greken TimoUxus, af barndomen läsa den heliga skrift, som kan undervisa det till salighet genom tron på Jesum Chri tum : Äfven för dem hvilka ej fullt inse vigten af denna lärdom, torde det väl dock vara uppenbart stt det är golt om anden frigöres från sdana band som dem, hvilka Påläggas af påfvidömet och hvilkas yttersta konseqvenser så bjert framträdt uti den nyss mot Sardinien och dess konung utslungade bannbullan. Brefvet är skrifvet af mr: Revel, moderkwur de la Table Vaudoise, Han är för närvarande deras kyrkas förnämsta styresman. Hvart tretje år välja waldenserna bland siba 16 pastorer. en till detta embete, och honom kunna de, om de så önska och han sjelf samtycker, åter, efter de tre årens slut, välja för nu tre år. Sedan mr R. i sitt bref bjertligt tackat de personer, hvilka på något sätt varit medel till ernående af den hjelp som från Sverge -bekommits, omtalar han huru lägligt den kom samt huru bekymrade de varit för kassans klena tillstånd just då så många dörrar stodo öppna för deras verksamhet, Men,, säger huru dyrbar den timliga undsättninger, ) är, så är det moraliska stödet, den andga inverkan, ännu vida större och kännes litligare. Det är mig omöjligt att beskrifva buru ljuft det ör för oss att veta oss stå uti en lefvande förbindelse, ett utbyte af broderlig kärlek;af sympati och gemensam bön med våra bröder i Sverge, samt att veta att del med ett verksamt intresse delt:ga uti vårt niissionsverk uti Italien, att de vilja biträda oss med sina gåfvor, sin kärleksfulla åtanke och sina förböner inför vår gudomlige frälsares nådatrons (Tröne des misgricordes de notre Dieu Sauveur). Det skulle vara mig en sann glädje (bonheur) om jag såge en fortsatt förbindelse uppstå mellan oss och våra bröder i Sverge, och det synes mig såsom skulle den kunna blifva till ömsesidig nytta. Detta är icke företa gången som svenska kristna räcka oss en hjelpsam hand och Vi åtnjuta frukterna af deras kristliga kärlek. För 35 år sedan gjordes uti Europas: protestantiska länder insamlingar för rättandet af ett eget sjukhus i våra dalar till förmån för våra fattiga sjuka, hvilka dit tills ofta varit i saknad af all hjelp, eller åt minstone af den: snara och ändamålsenliga hjelp som fordra för att förekomma en fortsatt sjuklighet eller en tidig död hos någon medlem af en fattig familj, som utgjori dess förnämsta jordiska stöd. Till de romerska katolska simkhnsen kan man ev cända nation.