Aftonbladet – 26 april 1860, sida 2

åita muntra grannar. Bertha var mera förbehållsam. När hon hörde Francis och sin syster skratta, drog hon sig tillbaka. Desamtal, hvilka de vexlade med hvarandra, voro tvungna, men Francis kunde icke förstå or. saken dertill; om han ville skämta, så tystnade hon, Han trodde att han var offer för någon medfödd antipati; och om han just icke förlorade sin nattro härvid, så gjorde det honom likväl ledsen, ty Det stilla vattnet, hade någonting uti sig, som med underbar makt drog honom till sig. s En dag, då han till fots återvände hem till sitt lilla slott, mötte han Bertha, som gick utmed en bäck, kantad med pilar. Hon blef bonom genast vars och tog en genväg öf-. ver ängen. Han påskyndade sina steg och upphann henne snart. Hvarföre undviker ni mig, och hvad har jag gjart er?, fråga e han henne. Om ni icke tycker om att jag besöker er, så skall jag, osktadt den vänskap, som er far och er syster visa mig, afstå från ett nöje, i hvilket jag funnit så mycket behag. Jag är fri som fogeln på grenen, i morgon kan jag vara min väg. Men säg mig, hvarföre helsar ni alltid så atelt på mig då jag räcker er handen 2) Bertha återtog lugnt vägen utmed bäcken. Ni vill då veta det? sade hon öppet. N3väll Det är derföre att jag icke tycker om att sc en Person vid er ålder förspilla sitt lif utan att göra någonting nyttigt. Francis kunde icke tillbakahälla sin förvåmag. Gode Gud! Ni går så rakt pi saken I sade han skra tande; men jag föredrager det sättet! Man vet åtminstone då hvad man har att rätta sig efter... Således skule jag enligt er tanke kunna använda min tid nyttigare 2 Bertha gjorde honom uppmärksam på fol