Aftonbladet – 26 april 1860, sida 1

sitt lynne genom tystnad; hon ville beherrska den medelst koncentrering. Hon var nu medveten af sitt oböjliga sinnelag. ochikundeicke fatta, att man så länge fördragit dess våldsamhet. Det, som var ursäkligt vid tolf ell: r femton års ålder, då blodet flöt sjudande och snabbt, likt en frisk. vattenström — och hvarutinnan hennes far helt och hållet igenkände sin ungdo .::, — blef det.icke så vid aderton. Hon hade beslutit att besegra sig sjelf, en fars lycka hade ju blifvit henne anförtrodd; skulle hon då förtröttas i hvad. som blifvit henne förelagdt! Skulle hon icke derigenom visa ett klenmodigt. hjerta och en. overksam själ! Hedern, den dotterliga ömheten,:akt ningen för sig sjelf, akt gjorde detstill en helig pligt att. hålla. sitt löfte. Vid denna. tidpunkt af hennes lif. såg man henne irra. omkring än i de stora rummen, än i den ensliga trädgårdens öde löfsalar,. flyende sin syster och tyst som en skugga, hvilken uppsöker deställen der: den lefvat och lidit. — Sällsamma flicka! sade fadern, Oroliga ande! skulle modren hafva sagt. — Och Det stilla vattnet, öfverlemnande sig åt djupa betraktelser och stränga bemödanden, frågade ibland systern of hemligheten: af att alltid kunna vara lugn. — FHyad du är lyckligt, — brukade hon Gå alltid säga, — du. följer med .strömmen, då det deremot är gönting, som tvingar -mig-att ständigt gå emot densamma.n ö En dag, efter .en af dessa kriser, hvIka nu inträffade mera sällan, och ur hvilka Bertha utgick i följd af en af dessa häftiga rörelser, som hon hvaärken förutsåg eller: förmådde förekomma, Je herr Des -Tourhels emot -benne, rd af kennes värma, slöt henne i sin famiw och sade, t det han med båda händerna omfattade hennes hufvud: Ack, om någonsin någon kommer att