Aftonbladet – 26 april 1860, sida 1

sig: ensam: Lucil håller mycket utaf honom; men den närvarande stunden är för henrfe sallt, och dessutom är honiäldst och tordå kanske snart gifta sig. Om du, längre fram; kommer att göra detsamma, så öfvergif likväl aldrig din fader! — Blif i mitt ställe! Hon böll Berthas båda händer mellan sina; Förstår. du mig riktigt? återtog hon, det blir dig svårt att börja med; men om dunågon. gång skulle tröttna, så tänk -på mig, — och småningom skall din karakter ändra sig, så att. du kan göra honom lycklig; lofvar du mig. det? Bertha kysste sin mors band: Gå mitt barn, nu. är jag lugnare, sade hon. ? Den stackars, qvinnan var i sjelfva verket lugnare, sedan, hon pålagt denna okufliga karakter ett band af ömhet; gåfvan af siareförmågan, som ibland upplyser de döendes förstånd, hade låtit henne i,,se, att uppfyllandet och bördan af en pligt vore de enda möjr liga medel, som kunde hålla Bertha inom undergifvenhetens skrankor, Det var nödvändigt, att hennes krafter användes till att eftersträfva ett mål, och att det mödosamr, maste utstakades för henne, .på dt att, i detsamma hennes bjerta fängslades af deltagande för utgången, hon äfven deruti skulle finna sitt räddningsankare, ; Dagen derpå sdelade fru Des Tournels sina dyrbarheter emellan sina båda barn och dog tyst och stilla, som hon hade; lefvat. Hotellet på gatan Miromesnil tog ej emot olk på aderton månader. Herr Des Tournels lefde der med sina båda döttrari den djupaste enslighet, skiljd från verlden, endast emot-. tagande några få vänner, som vördade hans djupa smärta. Sedan han vid sin hustrus död hade iklidt sig sorgdrägten, aflade han den icke mera. Ingenting af fru Des Tournels, tillhörigheter flyttades; allt. i det rum, der