Aftonbladet – 26 april 1860, sida 1

ter s Bertbavtog en wax;somkåg påbordet. csPror: ni då att det skulle vara svårt, att med udden af denna sax rista, upp, min, arm ?Man skulle; tro att det vore en olyckshändelse, och jag. finge! blifva hemmai sis 11. fd Pirt Fru Des Tournelss ryckte förskräckt saxen ifrån; henne och utropade: Är du tokig? Bertha? visade light med fingret bladet: uti en dagbok, på hvilket man läste datuni af den 17 Oktober. Fri Des Tournels blef rörd, och htan att säga något lade hon sakta handen jä Berthas skuldra och såg på henne med tårfyllda ögonv Bertba föll gråtande På knä bredvVid henne, dch modrön slöt benne i sina ärmar;i det hon mett qväfd röst framhviskade: Ännu? j Bbständigt, fastän jag icke vill det! svarade Bertha helt sakta. Här äro några ord af nöden för att förklara den Yazaktigar inverkan, som detta datum haft på Bertha. En dag. vid. tolf års ålder var hon, 5, enledning af ett.arbete, som fadern föelagt henne, så vresig, så. elak och så trotsig, att hr Des Tournels, fattad af en oemotständlig rörelse af vrede, lyfte sin band och gaf Henne ett slag. i ansigtet,. Bertha uppgaf ett. skri och föll. sanslös till golfvet. Då hon, uimaltad af häftiga konvulsiviska anfall, uppvaknåde ur sin, länga . vanmakt, mötte hennes första blickar fadern, som blek och tillintetgjord stod. vid, hennes säng. Hon sträckte båda apmarne emot honom, ha. .omfamnade, henne gråtande och gick derefter ut, på det man icke: skulle se att han brast ut i,snyftningar,,. Bertha, följde honom med ögonen, och då han tillslutit dörren, vände hon sig till modren, som stod vid hennes hufvudkudde, och sade: Ack så lyckligt, att det var jag som hade. orätt! Eljest skulle jag aldrig kunnat förlåta honom, .; 3