Aftonbladet – 26 april 1860, sida 1

underlåta det; har man: dan öfverdrifven! grad, så ser den ut som tillgjordhet och hemligt Bögmod, hvilketsi tid.bör rättas ooh af-, hjel Sa po En EN n blef ibland förvånad öfver de djupa spår, som; händelser af skenbart ripga vigt jr hvilka flera år småningom bort. utträngprur hennes minne — hade qvarlemnat i depna fria och lifliga själv Då Lucile;en eckor. efter. sedan något passerat, som; en mycket gladt eller, mycket bedröfvat tennt,fallkomligt, bade förgätit alltsammans, såg than. deremot. Bertha efter långa tider:ännu. rysa vid. bågkomstenaf vissa händelser, hvilka. Hennes ; oblidkeliga, minne..i hast hade fram-; kallaf, ty engång. sårad, kände, hon smärtan om jiken och.på samma; sätt. ; a Beltha. gaf: hvarje år den 17 Oktober ett anmäkkningsvärdt prof på: denna olycksaliga bestähdighet, Den dagen: såg. man henne: allt ifrån morgonen, orolig. och Sprid: ingenting kundb.-förströ henne, hon: undvek; alla.samtal och skydde allt arbete;en fuktig glansyshvilsen modren väl igenkändey lyste: i hetnes gonå1-Hon gick. och satte :sig.långt bort i trädghrden, under skuggan af en gammal alm, uta i fatt ens-bry sig om att öppna den bord hon medtagit. Detta tillstånd varade vanligen ända I till aftonen,:-orden kommo ettsoch ett från hennes däppar, bennes leende var tvunget, hennes röst var. kärf ock kont, och. hennes fält kantigt och shårdt. Retlig och sträf. Noktis hon i tystbet rufva. på ett oväder. .En dag, då det var fråga omatt tillbringa aftonen på tehterb, skakade hon -på bufvudet. HenEA frågade herne då; om hon mådde illas NpJ, svarade Bertha; men jag skulle ganslja säkert bli sjuk inom en timma, om någoR. ville tvinga mig. att. gå bort. Dhhar således både sjukdom och helsa i; din rpakt? återtog hennes mor. glädtigt. 2