Aftonbladet – 25 april 1860, sida 2

ten, taga Inlativet 1 de onHentliga angelagenheterna och i hvarje nyttigt företag. Medelklassen och de-lägre samhällsklasserna visade han fördelarne af en verklig: frihet och af kommersiella och: landtmannaindustriella företag. Hvad Ungern har honom att tacka för i politiskt hänseende, är mycket; i socialt och. kommersiellt afseende .omätligt. . Han har verkat fullt ut lika .mycket som någon annan för att göra despotismens permanenta organisation i Ungern högst svår, om icke omöjlig; och han: har riktat sitt land med alla slags inrättningar af allmän nytta, från ångbåtsfarten på Donau ända till hästkulturen efter det engelska systemet. Öfver anledningarne till hans beklagansvärda slut ha vi från hans hemland erhållit följande skrifvelse: Pesth den 9 April. Grefve Szechenyi är död! --Denna förfärliga nyhet har: häri Pesth verkat elektriskt, och under det: jag. skrifver detta flyger den likt en raket ifrån den ena ändan af landet till den andra. Hvilket stygn i hvarje ungerskt hjerta! Död, och dertill med egen hand! Så säger man oss åtminstone. Han befann sig, som bekant är, efter att i några år ha lidit af en sinnessjukdom, nu i en asyl vid namn Döbling, icke långt från Wien. Enligt en berättelse skulle man der natten till lördagen ha hört ett pistolskott från hans sofrum, och när doktor Görgen, inrättningens föreståndare, skyndade in, hade han funnit den store fosterlandsvännen död, med krossad hufvudskål. Enligt en annan.berättelse skulle man icke ha hört något skott, och först morgonen derpå upptäckt förhållandet. Hvilken af dessa uppgifter är den riktiga kunna vi här i Pesth icke säga, men båda två förekomma oss högst besynnerliga. Huru i himlens namn, frågar man sig, kunde det tillåtas en person, som är intagen på en anstalt för sinnessjuka, att innehafva en laddad pistol? Hvem försåg honom med en sådan eller hvem lade den så, att han kunde komma åt densamma? Och hvarföre gaf man honom den, eller glömde den qvar i hans rum? Skedde det i den förmodan, att han skulle rikta den emot sig sjelf? Dylika frågor. bevisa, somman lätt finner, att mörka misstankar sysselsätta folkets sinnen i Pesth, och mången förmodar än värre, vida värre saker. Jag för min del visar likväl ifrån mig dessa misstankar, emedan de i sjelfva verket äro alltför rysliga att kunna tros. Nej, Szechenyi mördades icke i ändamål att injaga skräck hos det patriotiska partiet i Ungern; han dödade sig sjelf. Så är — så måste det vara. Men i alla fall är österrikiska regeringen förpligtad att fullständigt afslöja det dunkel, som nu råder öfver den olycklige mannens innehafvande af pistolen, och den lärer väl naturligtvis icke ge sig ro förr än den gjoit detta. : Antaga vi att ett sjelfmord här egt rum, så är det ej svårt att förklara de moraliska anledningarne till ett sådant. . Grefve Szechenyi hade utan tvifvel blifvit högligen förskräckt öfver den visitation, som österrikiska polisen anställde i hans rum för några veckor sedan, och öfver den då verkställda seqvestern af hans papper och hans korrespondens. Och denna förskräckelte ökades sedermera genom de icke otydliga hotelser man gjorde honom, att derest han fortfore att uppmuntra eller ens visa sympati för den nationala rörelsen i Ungern, så skulle han drabbas af regeringens hämnd; Under-den -långa tidrymd; då Hans förstånd befann sigi oordning, hemsöktes han oupphörligt af den föreställningen, att österrikiska regeringen tänkte straffa honom med döden för den roll han spelat i 1848 års revolutionssoch äfven efter sitt återställande yttradechan mer än en gång till sina vänner: De mördade Ludvig Batthyany, och hvarföre skulle de icke mörda mig? I deras ögon förtjenar jag döden likaså mycket som han; ty jag älskar Ungern såsom han, och har ock för dess bästa gjort lika myckel., Jag anser således att vi af denna omständighet kunna förmoda, att han sysselsatte sig med den farhågan, att han kunde få dö under bödelns hand i likhet med Batthyany och de öfriga patrioterna, samt att polisens besök i förening med de hotelser, som deraf blefvo en följd, förvandlade denna farhåga till visshet; och att han sålunda,hellre än att-gå-en förfärliz och skymflig död till mötes, sjelf kastade sig in i en annan verld. Grefve Szechenyi var säkerligen en af de mest utmärkta män i det nuvarande Ungern, och stod måhända högre än någon i sina landsmäns aktning och tillgifvenhet. Attfulls ständigt beskrifva hans långa, nyttiga och lysande offentliga bana, dertill skulle fordr:s en hel bok. Han var af en SE familj och hade nu uppnått 70 års ålder. I sin ungdom tjenade han inom armen, och kämpade med tapperhet emot fransmännen. Hans inträdande på den offentliga banan egde rum 1825 och var ganska karaktenstiskt. Ett förslag hade nemligen länge varit å bane att stifta en akademi i Pesth, men Kunde af brist på medel ej genomföras. Jag vill gifva en af mina årsinkomster för detta ändamål, utropade han på riksdagen, och utbetalade kort derpå öfver 60,000 floriner (ungefär 100,000 rdr rmt): Hans frikostighet vann efterföljd, och akademien stiftades. Han deltog sedermera verksamt i det politiska lifvet och blef chef för det moderat liberala partiet. I denna egenskap hedrade han sig med genomförandet af vigtiga politiska reformer. Emot 1840 fann han att Kossuth och Batthyany, som hade samverkat med honom, voro böjda alt så sängre än han ansåg önskvärdt eller försigtigt, och han blef nu mindre ifrig i poitiken. I dess ställe egnade Kån sig med värma åt befordrandet af materiella förbättringar af nationelt intresse — ett föremål, hvaråt han redan länge hade offrat sina krafer och sin intelligens — han blef nu äfven statsekonom och skrefg verk öfver krediten, jernvägarne m. m., hvilka beundrådes icke blott i Ungern, utan öfver hela Europa. Analet af de allmänna företag, hvars befordrare hän var oc Ach detta mark vil nke för att