Aftonbladet – 25 april 1860, sida 1

DET STILLA VATTNET. AR Amedee Achard. (Öfrersättning.) Med detta ,omvexlande och häftiga lynne, skulle Bertha icke hafva vunnit mycken tillgifvenhet, såvida hon icke haft mellantider å hon med jett behag och en liflighet, som gjorde henne oemotståndlig, slösade den varmaste ömhet på alla, som omgåfvo henne. Den oroliga, befallande och bäftiga Bertha hade försvunnit och efterträdts af en älskvärd flicka, hvars hjerta var öppet för alla, och hvilken hade ej allenast för de sina, utan till och med. för husets tjenare de ljufvaste både ord och smekningar, som med ingenting kunde örliknas. Man glömde icke detta om hon ock ändrade sig så snabbt som vinden; och man förlät henne, buru. hård hon än sedan blef mot sin guvernant eller sin syster, mot en tjenare eller en vän. Bertha hade en gammal sköterska, som fordom: varit. hennes: amma, som gjorde allt för är skämma bort henne, och Sm Bering, plågade På allt upptänkligt sätts Någon gån, då fan Rdr rens tålamod og duk började hon gråta i det hon sade: Himmelske fader, skall ni vara så der elakyför att man ej skall kunna tåla er?! Då tog. Bertha henne i axlarne, skakade henne ochrsvarade: Åh nej! jag skall tvärtom vara mycket snäll; för att du aldrig skall kunna uppböra att älska mig. Ja, det är sannt, svarade den förträffliga qvinnan och borttorkade sina tårar. Då man frågade Bertha om orsaken till dessa häftiga: och oupphörligt påkommande anfall, svarade hon helt okonstladt, att hon icke visste den, men att hon inom sig kände en förtärande eld,som måste hafva ett utbrott, och att hon endast — fastän imed mycken ansträngning — kunde uppskjuta ögonblicket för delsamma. Lucile och Bertha ILSA .A A mr 05